• Arkiv

  • Kalender

    oktober 2016
    m ti o to f l s
    « Jul    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  

Rätt till vård i EU/EES-land

1.Rapport 2 2008 av Fager/Bittner

EU- medborgaren har en principiell rätt enligt EG-fördraget få åtnjuta medicinska tjänster

I annat EU- land än hemstaten.

Ett krav i nationell lagstiftning på att den enskilda ska ha förhandstillstånd utgör ett pricipiellt hinder mot EG-fördraget rättighet.

Men likvär har medlemsstaten rätt – så vitt gäller sjukvård- att under vissa förutsättningar införa krav på förhandstillstånd. Om villkoren uppfyller vad som EG-domstolen anser som proportionerligt och objektivt.

Två möjligheter

För medborgaren finnes två möjligheter få utlandsvård.

Ett sätt är att direkt på EG-fördragets rättsvillkor ta emot mediciniska tjänster i annat EU-land och senare begära ersättning av Försäkringskassan.

Det andra sättet är att göra en förhandsansökan enligt artikel 22 i förordningen 1408/71 och därmed få Försäkringskassan att betala direkt till vårdgivaren i utlandet.

Regelverken i alternativen är olika. Till detta återkommes senare. Först ett antal principer och regler som gäller båda alternativen.

Kommentar: Ett 3:e alternativ är där landstinget skriver utlandsremiss. Detta är en möjlighet som funnits tidigare, men används sparsamt. Detta alternativ går under annan lagstiftning och berörs inte denna rapport.

Hänvisningar

Under varje A-K finns hänvisningen till EG domar och mål nr. Prioritering är gjord från drygt 200 punkter. Refererade citat ur domarna.

Originalinformation från EG-domar.

A.        Fri rörlighet.

Först konstateras att EG-fördragets artikel 59 enligt rättspraxis utgör ett hinder för alla nationella bestämmelser som medför att det blir svårare utföra tjänster mellan medlemsstater än i en och samma stat. (Smits och Peerboom punkt 61)

Kommentar: fri rörlighet är huvudlinjen.

EG-domarna lägger bevisbördan på myndigheten, vilket är tvärtemot vad nationella myndigheter ofta tillämpar.

Smits och Peerboom, mål C-157/99, datum 010712.

Fri rölighet punkt 61.

61 I detta avseende finns det anledning att erinra om att i enlighet med fast rättspraxis utgör artikel 59 i fördraget hinder för tillämpning av alla nationella bestämmelser som medför att det blir svårare att utföra tjänster mellan medlemsstater än i en och samma medlemsstat (dom av den 5 oktober 1994 i mål C-381/93, kommissionen mot Frankrike, REG 1994, s. I-5145, punkt 17, svensk specialutgåva, volym 16, s. 223, och i det ovannämnda målet Kohll, punkt 33).

B.      Grundkriterium för vård

Det kriterium som ska nyttjas vid bedömning av medicinsk behandling är ”sedvanlig i de berörda yrkeskretsarna” ska tolkas som att behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella mediciniska vetenskapen. (Smits och Peerboom domslut samt många flera domslut och punkter)

När en (svensk) myndighet ska bedöma vad som är en ”sedvanligt” ska den beakta facklitteratur, vetenskapliga studier, auktorativa uttalandet av specialister från vård landet dvs utlandet (Smits och Peerboom punkt 98)

Att endast ta hänsyn till de vetenskapliga uppfattningarna inom det nationella teratoriet är förbjudet (Smits och Peerboom 96)

EG-domstolen anser att enbart en tolkning utifrån vad som är beprövat och erkänt av internationella mediciniska vetenskapen är giltigt. (Smits och Peerboom 94)

Kommentar: Det svenska begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” utgör ofta ett hinder emot nämnda punkter i EG-domar och därmed inte tillåtet.

För att Sverige ska få nyttja detta hindrande svenska kriterium måste socialstyrelsen kunna redovisa att Sverige har fått undantag från EG-domarna.

Här ska observeras att domslutet (S+P) hänvisar till ”sedvanlig etc” där EG-domen anför att ”sedvanligt etc” är ett kriterium som även tillämpas när sjukvård inom nationella teratoriet skall avgöras.

Grundkriterium för vård

Smits och Peerboom, mål C-157/99, datum 010712.

Domslut

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 28 april 1999 har ställts av Arrondissementsrechtbank te Roermond – följande dom:

Artikel 59 i EG-fördraget (nu artikel 49 EG i ändrad lydelse) och artikel 60 i EG-fördraget (nu artikel 50 EG) utgör inte hinder för tillämpningen av en sådan lagstiftning i en medlemsstat som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilken det är en förutsättning för att vård utförd vid en sjukvårdsinrättning i en annan medlemsstat skall ersättas att förhandstillstånd inhämtas från den sjukförsäkringskassa som personen är ansluten till och enligt vilken sådant tillstånd enbart beviljas om de två villkoren är uppfyllda att, för det första, behandlingen kan betraktas som ”sedvanlig i de berörda yrkeskretsarna”, vilket är ett kriterium som även tillämpas när det är fråga om att avgöra huruvida sjukhusvård som utförs inom det nationella territoriet skall ersättas, och att, för det andra, den medicinska behandlingen av den försäkrade personen kräver detta. Detta gäller emellertid enbart under förutsättning att

- kravet att behandlingen skall vara av ”sedvanlig” karaktär tolkas på sådant sätt att ansökan om tillstånd inte kan avslås med den motiveringen, när det framgår att den ifrågavarande behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen, och

- ansökan om tillstånd endast kan avslås med motiveringen att behandlingen inte är medicinskt nödvändig när en identisk behandling eller en behandling som är lika effektiv för patienten kan erhållas i tid vid en inrättning med vilken den sjukförsäkringskassa som den försäkrade personen tillhör har ingått ett avtal.

fortsättning B Grundkriterium för vård.

98 Det skall i detta avseende vidare påpekas att när, som i det förevarande fallet, en medlemsstat som kriterium för ersättning genom dess system för social trygghet väljer att medicinska behandlingar eller sjukhusbehandlingar skall vara tillräckligt beprövade och erkända, skall de nationella myndigheter som för tillståndsgivningen har att uttala sig om huruvida en behandling vid ett sjukhus i en annan medlemsstat uppfyller detta kriterium, beakta alla relevanta föreliggande omständigheter, bland annat facklitteratur och vetenskapliga studier, auktoritativa uttalanden av specialister och huruvida den planerade behandlingen omfattas av sjukförsäkringssystemet i den medlemsstat där behandlingen har tillhandahållits eller ej.

96 Att i detta avseende ta hänsyn till enbart behandlingar som regelmässigt utförs inom det nationella territoriet och enbart de vetenskapliga uppfattningarna inom inhemska läkarkretsar för att avgöra vad som är eller inte är sedvanligt ger inte dessa garantier och riskerar tvärtom att i själva verket gynna nederländska personer som tillhandahåller vård.

94 Domstolen anser att enbart en tolkning som på så sätt hänvisar till vad som är tillräckligt beprövat och erkänt av den internationella medicinska vetenskapen uppfyller de krav som anges i punkterna 89 och 90 i förevarande dom.

C.          Begränsning av avslag

Avslag av (svenska) myndigheten kan endast göras när identisk lika  behandling kan erhållas i tid på hemorten. (Smits och Peerboom domslut se B)

Avslag kan heller inte ske när behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd av internationella mediciniska vetenskapen, (se ovanstående domslut och under avsnitt B.)

Begränsning av avslag, se dom under B ovan.

D.           Vård i tid

När myndigheten bedömer uttrycket ”vård i rimlig tid” ska inte bara situationen vid ansökan göras utan även patientens sjukdomshistoria ska vägas in.

(Smits och Peerboom punkt 104)

Kommentar: När landsting då villkorat vården med regler om ”att alla andra sjukdomar måste vara undersökt innan den vård patienten vill ha”, så innebär det praktiskt att sedan sjukdomshistorien vägts in så har patienten uppfyllt villkoret för utlandsvård.

Dvs landstingets ”omöjlighet” gör således utlandsvården möjlig. Väntetid längre än vårdgarantin är ej normal enligt prop.2007/08 xx sid 28.(Proppen är vilande t.v.)

Vård i tid.

104 Det finns vidare anledning att i detta sammanhang påpeka att de nationella myndigheterna, vid bedömningen av om en behandling som är lika effektiv för patienten kan erhållas i tid vid en inrättning som har ingått ett avtal med den sjukförsäkringskassa som den försäkrade personen är ansluten till, är skyldiga att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet och därvid vederbörligen beakta inte enbart patientens hälsotillstånd vid den tidpunkt när det ansöks om tillstånd, utan också dennes sjukdomshistoria.

E.           Proportionerligt och objektivt vid avslag.

Enlig EG-domstolens praxis måste avslag grundas på objektivitet, vara ej diskriminerande, samt begränsa myndighetens skönsmässiga bedömning. Administrationen ska vara lättillgänglig och opartisk. Svar inom rimlig tid. Överklagningsrätt.

(Inizan punkt 57 och 48)

Inizan mål C-56/01, datum 031023.

Proportionerligt och objektivt vid avslag.

57 Enligt domstolens rättspraxis måste ett krav på föregående myndighetstillstånd grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand, så att de nationella myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning begränsas och inte kan användas godtyckligt, för att kravet skall kunna anses berättigat trots att en sådan grundläggande frihet som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen därigenom inskränks (se domarna i de ovannämnda målen Smits och Peerbooms, punkt 90, och Müller-Fauré och Van Riet, punkt 85). Som påpekats i punkt 48 i föreliggande dom måste ett sådant system med administrativa förhandstillstånd också administreras enligt en förfarandeordning som är lättillgänglig och ägnad att säkerställa att den berördes ansökan behandlas objektivt och opartiskt inom en rimlig frist. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol.

48 Det skall även preciseras att systemet med förhandstillstånd som medlemsstaterna skall införa med tillämpning av artikel 22.1 c i och 22.2 i förordning nr 1408/71, bland annat måste administreras enligt en förfarandeordning som är lättillgänglig och ägnad att säkerställa att den berördes ansökan behandlas objektivt och opartiskt inom en rimlig frist. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol (se, analogt, domarna i de ovannämnda målen Smits och Peerboms och Müller-Fauré och Van Riet, punkt 85).

 

F.          Överklagning

Avslag ska vara överklagningsbart. Avslagen måste vara välmotiverande, även specifika detaljer måste anges. Domstolen måste kunna nyttja oberoende experter som är garanterat objektiv och opartiska. Domstol skyldig utöva kontroll. (Inizan punkt 49)

Överklagan.

49 Härav följer bland annat att avslag på tillståndsansökan, eller de utlåtanden som dessa avslag eventuellt grundas på, måste innehålla uppgift om de specifika bestämmelser som de vilar på och de måste vara vederbörligen motiverade med hänsyn till de senare. Likaså måste domstolar vid vilka talan mot sådana avslagsbeslut har väckts kunna anlita oberoende sakkunniga som är garanterat objektiva och opartiska, om de anser att detta är nödvändigt för den kontroll som de är skyldiga att utöva.

G.          Mediciniska förmåner

Länderna får undanta vissa läkemedel för att göra besparingar. Men uttömmande förteckningar ska göras, dock får ej gemenskapsrätten åsidosättas. Endast objektiva kriterier, som är oberoende av produkternas ursprung får nyttjas. (Smitts och Peerboom 86,87,88,89,90,94)

Medicinska förmåner

Smits och Peerboom mål nr C-157/99, datum 010712.

86 Domstolen har således bland annat fastslagit att det i princip inte är oförenligt med gemenskapsrätten att en medlemsstat i syfte att uppnå kostnadsbegränsningar upprättar uttömmande förteckningar som innebär att vissa läkemedel undantas från kostnadsersättningen enligt systemet för social trygghet (domen i det ovannämnda målet Duphar m.fl., punkt 17).

87 Samma princip skall tillämpas vad beträffar läkar- och sjukhusvård när det är fråga om att avgöra vilka behandlingar som ger rätt till ersättning enligt systemet för social trygghet i den berörda medlemsstaten. Av detta följer att gemenskapsrätten i princip inte kan medföra att en medlemsstat tvingas utsträcka förteckningen över medicinska förmåner som ersätts genom dess system för social trygghet, och den omständigheten att en medicinsk behandling omfattas av sjukförsäkringssystemen i andra medlemsstater saknar betydelse i detta avseende.

88 Såsom angivits i punkt 46 i förevarande dom är emellertid medlemsstaten vid utövandet av denna behörighet skyldig att inte åsidosätta gemenskapsrätten.

89 Det framgår således av domstolens rättspraxis att förteckningen över läkemedel som inte kan återbetalas skall fastställas med iakttagande av artikel 30 i EG-fördraget (nu artikel 28 EG i ändrad lydelse) och att detta är fallet enbart om en sådan förteckning upprättas enligt objektiva kriterier, som är oberoende av produkternas ursprung (domen i det ovannämnda målet Duphar m.fl., punkt 21).

90 Det följer även av fast rättspraxis att ett system med föregående myndighetstillstånd inte innebär att de nationella myndigheterna kan agera på ett sådant skönsmässigt sätt att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, särskilt de som rör en grundläggande frihet sådan som den varom det är fråga i målet vid den nationella domstolen, fråntas all ändamålsenlig verkan (se dom av den 23 februari 1995 i de förenade målen C-358/93 och C-416/93, Bordessa m.fl., REG 1995, s. I-361, punkt 25, av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl., REG 1995, s. I-4821, punkterna 23-28, och av den 20 februari 2001 i mål C-205/99, Analir m.fl., REG 2001, s. I-1271, punkt 37). För att ett krav på föregående myndighetstillstånd skall kunna anses berättigat trots att en sådan grundläggande frihet därigenom inskränks måste det under alla förhållanden grundas på objektiva kriterier som inte är diskriminerande och som är kända på förhand för att begränsa myndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning och förhindra att bedömningen blir godtycklig (domen i det ovannämnda målet Analir m.fl., punkt 38). Ett sådant system med föregående myndighetstillstånd skall på samma sätt administreras enligt en förfarandeordning som är lättillgänglig och ägnad att säkerställa att den berördes ansökan behandlas inom en rimlig frist och objektivt och opartiskt. Eventuella avslag skall dessutom kunna överprövas genom talan vid domstol.

94 Domstolen anser att enbart en tolkning som på så sätt hänvisar till vad som är tillräckligt beprövat och erkänt av den internationella medicinska vetenskapen uppfyller de krav som anges i punkterna 89 och 90 i förevarande dom.

 

H.        Neutral vårdkonkurrans.

Ifall enbart vetenskapliga uppfattningar inom det egna landet nyttjas, gynnas de egna landets-tjänstgivare. Detta är således inte tillåtet.

(Smitts och Peerboom 96,94).

Kommentar: Analogt får heller inte det egna landets vårdgivare och dess mediciniska tjänster diskrimineras. Det egna landets patienter får ej undanhållas medicinisk utveckling ifrån andra EG-länder.

Neutral vårdkonkurrans.

96 Att i detta avseende ta hänsyn till enbart behandlingar som regelmässigt utförs inom det nationella territoriet och enbart de vetenskapliga uppfattningarna inom inhemska läkarkretsar för att avgöra vad som är eller inte är sedvanligt ger inte dessa garantier och riskerar tvärtom att i själva verket gynna nederländska personer som tillhandahåller vård.

94 Domstolen anser att enbart en tolkning som på så sätt hänvisar till vad som är tillräckligt beprövat och erkänt av den internationella medicinska vetenskapen uppfyller de krav som anges i punkterna 89 och 90 i förevarande dom.

I.           Frihet mottaga mediciniska tjänster.

EG-medborgaren har rätt mottaga mediciniska tjänster. Ingen skillnad göras på sjukhusvård eller privat.

(Stamatelaki punkt 19,20.)

Stamatelaki mål C-444/05, datum 070419.

Frihet mottaga medicinska tjänster.

19     Det följer av fast rättspraxis att tillhandahållande av medicinska tjänster mot betalning omfattas av bestämmelserna om friheten att tillhandahålla tjänster, utan att det för den skull görs skillnad mellan vård på sjukhus och vård som tillhandahålls utanför sjukhusen (dom av den 16 maj 2006 i mål C‑372/04, Watts, REG 2006, s. I‑4325, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

20     Vidare har det slagits fast att friheten att tillhandahålla tjänster även innebär frihet för mottagare av tjänster, bland andra personer som behöver medicinsk behandling, att bege sig till en annan medlemsstat för att där motta sådana tjänster (se domen i det ovannämnda målet Watts, punkt 87).

J.          Kontroll på utlandsvård

Privat vård utomlands omfattas av egna landets kontroller, därför kan inte tex svensk myndighet avslå med motiv om dålig kvalitetskontroll. Läkardirektivet underlättar för läkares fria rörlighet och ömsesidiga erkännande av dennes kompetens.

(Stamatelaki punkt 36,37)

Kontroll på utlandsvård.

36     Det saknas vidare stöd för den grekiska regeringens argument att grekiska socialförsäkringsmyndigheter inte kan kontrollera kvalitén på den vård som tillhandahålls av privata vårdinrättningar i en annan medlemsstat och att det saknas möjlighet att kontrollera om sjukhus som har slutit avtal med försäkringskassan kan tillhandahålla en lämplig, identisk eller motsvarande medicinsk behandling.

37     Privata vårdinrättningar belägna i andra medlemsstater omfattas i dessa medlemsstater likaså av kvalitetskontroller, och läkare som är etablerade i dessa medlemsstater och som utövar sitt yrke på dessa inrättningar garanterar samma kompetensnivå som läkare som är etablerade i Grekland. Så är fallet i synnerhet sedan rådets direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis (EGT L 165, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 102) antagits och genomförts.

K.         EG-domstolens tolkning gäller

Det ankommer på ländernas domstolar att tolka såsom EG-domstolen gjort.

(Inizan punkt 32)

Inizan mål C-56/01, datum 031023.

32 Domstolen erinrar i detta avseende inledningsvis om sin fasta rättspraxis avseende fördelningen av uppgifter som fastställts i artikel 234 EG, enligt vilken det ankommer på den nationella domstolen att tillämpa de gemenskapsrättsliga reglerna, såsom de tolkats av EG-domstolen, i det mål som anhängiggjorts vid den (se, bland annat, dom av den 8 februari 1990 i mål C-320/88, Shipping and Forwarding Enterprise Safe, REG 1990, s. I-285, punkt 11, svensk specialutgåva, volym 10, s. 295, av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I-3819, punkt 11, och av den 10 maj 2001 i de förenade målen C-223/99 och C-260/99, REG 2001, s. I-3605, punkt 23).

Kommentar: EG-domarnas tolkning gäller för ländernas domstolar. Eftersom domstolar

är överställda ländernas myndigheter, får ej myndighet strunta i EG-dom. Då blir det

lagbrott.

Sammanfattning: EG-föredraget vill underlätta för den gränsöverskridande vården

vilket domarna entydigt visar. Därtill antog EG-kommissionen 2. juli 2008 ett direktiv

som syftar till omsätta domarna till bättre tillgänglighet genom tydligare information

till ländernas medborgare.

Genom gränsöverskridande vård tvingas även hemmanationen utveckla sina

vårdmetoder, därigenom blir vårdutbudet bättre för patienterna framledes.

I väntan på att svenska myndigheter ska genomföra direktivets anda dvs. förtydliga

informationen om möjligheten till utlandsvård har denna skrift sammanställts.

EG-domarna som är själva grundbesluten har varit utgångspunkten. Detta eftersom erfarenheten säger att svenska myndighetstolkningar kan leda till att patienters rättigheter försvåras eller hindras.

Vi hoppas att läsaren härmed fått förståelse för grundprinciperna om utlandsvården.

Förståelsen är nog nyckeln till att gå vidare med resonemang som kanske leder till ansökan. Kunskapen om grundprinciperna är även förutsättningen för att kunna klara diskussionen med försäkringskassan vid ansökan. Antagligen måste vissa frågor avgöras i domstol innan svenska myndigheter anpassat sig till EG-domarna.

Socialstyrelsen hävdar tex fortfarande att (svenska)”vetenskap och beprövat erfarenhet” gäller trots EG-domarnas kriterium ”sedvanlig i berörda yrkeskretsar”.

Författarna till detta material har därför drivit på i två mål till regeringsrätten (våren 2008) med begäran om prejudicerande avgörande.

 

Ansökan genom Försäkringskassan (FK)

Försäkringskassan är den myndighet som administrerar utlandsvården, ofta då hörande sökandes landsting. Blanketter och information fås 0771-524 524  www.forsakringskassan.se Blankett FK5421 = Ansökan om förhandstillstånd för vård i annat EU/EES-land eller Schweiz. Blankett FK 5422 = Ansökan om ersättning i efterhand för vårdkostnader i annat EU/EES-land.

På sin hemsida har FK ett faktablad FK 4110 Fa som ger övergripande information.

Kommentar: I faktablad daterat 2008-02-25 anger FK att vårdmetoden utomlands ska vara identisk med den svenska  vårdsystemet för att vara bidragsberättigad.

Detta ska ställes emot EG-domarnas beslut om att ”avslag kan endast göras när en identisk behandling erhålles i tid hemmavid”!

Som synes en konfrontation mellan svensk myndighet och EG-dom. Faktabladet innehåller några flera påståenden som inte EG-domarna verifierar.

Dessa exempel på motstridigheter gör det meningslöst i nuläget kommentera ansökningsförfarandet.

Men desto viktigare har det varit med denna vår information att peka på EG-domarnas möjligheter få utvecklande behandling, vård, prover och medicin, just när förståsigpåare av olika kalibrar pessimistiskt pratar om omöjligheterna.

Hänt och framtid.

Denna information eller rapport 2  2008 har föregåtts av en 9-sidig rapport daterad 1:a maj 2008.

Där breddades materialet med bl.a lagrådsremiss och förslag till propossition. Dvs från ett änna bredare perspektiv.

Arbetet har således gått utifrån och inåt i två steg. Nästa steg inåt kräver möjligheter få gå in i detaljer där myndigheter och EG-kunniga experter måste kontaktas. Tillgång till lämpliga fall i domstol är förmodligen nödvändiga för att vissa detaljfrågor ska kunna besvaras.

Den tidigare utredningen av 1 maj 2008 kan läsas på nackskadeförbundets hemsida. Utredningen har rubriken ”Vetenskap och beprövad erfarenhet får underkänt”. (Tyvärr på sid 8 står underlag på två ställen, skall vara undantag)

Adress: www.nackskadeforbundet.se

Vad vi förstått måste den svenska patienten vara ordentligt påläst för att nyttja den rätt EG-domarna ger medborgaren.

Dessa våra rapporter är förhoppningsvis en hjälp när den informationen ska läsas in.

Brattvall  10 aug 2008-08-07

Assar Fager

Ulf Bittner

2.Gränsöverskridande vård 

Europaparlamentets och rådets direktiv

Rapport 3 av Fager/Bittner

Här nedan ett informationsurval från direktivet som omfattar 60 sidor.
Artiklarna, 24 stycken återfinns på sidorna 32-46.
Artikel (art) 23 anger ikraftträdande på 20:e dagen efter publicering i EU:s officiella tidning

Art 22: Efter ett år ska länderna följa direktivet. Länderna kontrolleras genom krav på jämförelsetabell mellan landets bestämmelser och EG-direktivet

Art 20: Senast 5 år efter starten ska Europaparlamentet få rapport om funktionen

Art 1: Syfte med direktivet är gränsöverskridande hälso- och sjukvård

Art 2: Gäller både privata och offentliga vårdgivare

Art 5: Den behandlande medlemsstaten ska beakta rättvisa och solidaritet och faställa tydliga kvalitetsnormer för den vård som bedrivs på dess territorium och se till att: a) Vårdgivarna uppfyller normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis.

Art 5 c: Vårdgivarna ska ge patienten all relevant information så att patienten kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat etc

Art 5 d: Patient garanteras prövning vid skada

Art 6: 1: Medlemsstaten får inte försvåra eller hindra vård utomlands

Art 6:2: Patientens kostnad ska vara lika som i hemlandet. (Varierar något vid val mellan förordning och fördrag)

Art 7: Vid privat vård utomlands ska ej Sverige kräva förhandstillstånd

Art 9:2: Medlemsstaten ska se till att alla administrativa system ska vara lättillgängnliga, behandlas opartiskt och objektivt inom rimliga tidsfrister, allt ska informeras på förhand

Art 10:1: Patienten ska på begäran få information om hur man får vård utomlands, villkor etc

Kommentar: Alltså landets vårdmyndigheter är skyldiga tillmötesgå patienten med information

Art 12 a: Staten ska ta fram information om patienters rättigheter, garantier och kvalite för sjukvård etc

Art 12 b: hjälpa patienter med info om tvistlösning utanför domstol, i speciella fall hjälpa till föra upp ärendet

Art 14: Erkännande av recept utförda i annan medlemsstat

Art 17: Samarbete om nya medicinska metoder

Skäl: Förutom artiklarna 1-24 har uppräknats 46 skäl, sidorna 21-31. Utdrag från några skäl nedan.

Skäl 5: EG-domstolen har tidigare slagit fast vad som gäller

Skäl 10: Gränsöverskridande innehåller tjänster tex. fjärdiagnoser läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster m.m

Skäl 18: EG-domar har förklarat att rätt ge tjänst innebär frihet mottaga tjänst. Detta gäller även vid e-hälsotjänster mellan länderna

Skäl 33: Patienter bör i regel få beslut ang gränsöverskridande vård inom 15 kalenderdagar

Motiv: Europaparlamentet har även motiverat direktivet utförligt på sidorna 1-20. Motiven här nedan förklarar direktivets syfte ytterligare.

Motiv 6:1 stycke 9: Om inte patienterna får viktigt relevant medicinisk ekonomisk eller praktisk information om den vård de söker hindras de från att fritt nyttja tjänster i annan medlemsstat. Vid bristande information blir det svårt göra välgrundande val mellan olika vårdgivare i andra länder.

Kommentar: Alltså den fria rörligheten försvåras vilket bryter emot EG-domar.

Motiv 7:4 Handläggningsgarantier

Alla ev. nationella administrativa förfaranden och beslut som gäller tillgången till gränsöverskridande tjänster hindrar enligt gällande rättspraxis den fria rörligheten för tjänster, såvida inte de är objektivt berättigande, nödvändiga och proportionelliga.

Motiv 8:1 Stycke 2. Det stadgas en samarbetsskyldighet för att målet med fria rörlighet för hälso- och sjukvård ska uppnås. Staterna måste bistå varandra så att gränsöverskridande vård på regional och lokal nivå erhålles

Sammanfattning:
Direktivet kommer egentligen inte med något nytt, utan direktivet bygger på tidigare EG-domar. Direktivet tydliggör och förklarar domarna genom att av domstolen fastslagna principer appliceras på sakfrågor och detaljer.

För både vårdgivare och patienter torde läsningen vara omtumlande eftersom den gamla invanda svenska vårdmyndighetsmodellen ersättes med full valfrihet för patienten.

Detta innebär att den svenske patienten får tillgång till vårdmetoder utifrån ett internationellt perspektiv. Därtill måste svenska vårdgivare/myndigheter informera patienten om denna möjlighet.

Det stundar en intressant tid om hur svenska myndigheter ”som vet bäst för patienten och för sig själva” ska klara denna sinnesomställning till fri rörlighet och frihet för patienter att göra rationella val.

Kundperspektivet är tydliggjort genom direktivet samt även att EG-domarnas kriterium om ”att behandlingen är tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinska vetenskapen” för att definiera godkänt vård, är gällande.

Ibland är den svenska benämningen ”vetenskap och beprövad erfarenhet” en begränsning till EG-domstolens kriterium. Detta är då inte tillåtet enligt EG-rätten, såvida socialstyrelsen inte kan visa på undantag från EG-domar. Att Sverige skulle ha undantag kan inte läsas från ur direktivet.

Brattvall/ Solberg  8 september 2008.

Assar Fager
Ulf Bittner

You must be logged in to post a comment.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu