Här får du del av inlagan till Högsta förvaltningsdomstolen av datum 2011-11-21.
Följande kan du bl.a. läsa om i denna inlaga;
”Grunden till detta mål är, vilket HFD mycket särskilt skall notera, EU-rättigheten till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES så kallad gränsöverskridande vård inom EU/EES.
Sakfrågan är om LVN förhindrar/har rätt att förhindra den fria rörlighet med att vägra tillämpa fullt ut EU-rätten, dvs. har LVN EU-rätten på sin sida att neka undertecknad bättre vård utanför Sveriges gräns, bättre vård inom EU/EES(uppenbart sker så då man sakligt vägrar besvarar kommunicering, kommunicerar ett ”icke svar” som bevisar att LVN helt underlåter att åtfölja EU-rätten(artikel 41 i Rättighetsstadgan bl.a.)!
HFD har att ställa utom all rimlig tvivel, att LVN icke med sitt ”icke beslut” och underrätterna med sina beslut, som gått emot undertecknad, att dessa beslut sammantaget icke förhindrar den fria rörligheten för undertecknad utifrån att bättre vård utom Sverige är grund frågan dvs. en EU-rättighet som redan i Jelinek domen är befäst utifrån gällande EU-rättspraxis i Regeringsrätten av jan. 2004.
Dessutom är HFD skyldig, som eventuell inskränkare av denna direkta rättighet till fri rörlighet, bevisa att undertecknads direkta rätt icke förhindras av LVN och dessutom bevisa om eventuell inskränkning är EU-rättsligt motiverad i beslut som är överklagningsbart, dvs. ett delbeslut är i den frågan att rekommendera/begäres av HFD utifrån följande bevis;”
”Om HFD har för avsikt att neka prövningstillstånd, har HFD(omvänd bevisbörda gäller) att bevisa att den fria rörligheten icke förhindras utifrån att undertecknad har en suverän EU-rättighet till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES vid bl.a. bättre vård som ärendet/målen handlar om i grunden. Se bl.a. Jelinek domen och de 2 andra prejudicerande domarna av jan 2004 i Regeringsrätten. Dessa 3 prejudicerande domarna av 2004 jan. åberopas som bevis i sin helhet(de är väl kända av HFD så dessa anges icke med mål nr.)”
”1C. Domvilla , grova rättegångsfel dessutom brott begångna, EU-olagligt
Här har HFD att säkerställa rättstillämpningen generellt för alla svenska unionsmedborgare och därmed synnerligen allvarliga skäl till att bevilja prövningstillstånd utifrån domvilla och att det är av största vikt att rättstillämpningen klargöres generellt för alla svenska unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet.
Åberopar/bevisar härmed domvilla i underrätterna Förvaltningsrätten i Härnösand(FIH) och Kammarrätten i Sundsvall(KIS).
Lika inför lagen, artikel 20 Rättighetsstadgan, underlåts och förhindras undertecknad (u t) av KIS och FIH, dvs. här tillämpas felaktigt lagrum, Sverige har ingen lag för gränsöverskridande vård och därmed skall målet prövas utifrån EU-rätten/EU-rättspraxis och Rättighetsstadgan.(se Folke Wistrand domen under domskäl, RR dom av jan 2004)
FIH och KIS underlåter denna EU-rättighet(prövning skall ske utifrån EU-rätten inte svenskt lagrum) och därmed är domvilla bevisad.
Bevisen finnes i respektive avslagsbeslut som åberopas som bevis i sin helhet, dvs. beslutet från FIH och beslutet från KIS
Dessutom konstateras utifrån artikel 54 i Rättighetsstadgan att LVN, FIH och KIS(även HFD i beslut av 2011-11-08) unisont alla i sin handläggning, precis som i en kartell, grovt uppsåtligt underlåter EU-rättigheter för u t . Dvs. alla dessa ovannämnda påvisar sammantaget och tillsammans att de icke vill och kan, utifrån skyldigheten att följa EU-rätten, skydda svensk unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet.
Inskränkaren är skyldig till att bevisa sin inskränkning via EU-rätten/EU-rättspraxis om inskränkningen skall vara EU-laglig, omvänd bevisbörda.
Bevis EU-rättspraxis mål C-224/97, citat;
26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna(läs LVN, FIH, KIS och HFD) måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257).
27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas.” Slut citat.
Kommentar
Varken LVN, FIH eller KIS har tillnärmelsevis åtföljt skyldigheten i EU-rättspraxis, utifrån fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad, vilket här med är bevisat och HFD är skyldig att bevilja prövningstillstånd. Ingen inskränkare har bevisat sin rätt till inskränkning av undertecknad EU-rätt till fri rörlighet, domvilla är bevisad och därtill EU-olagliga beslut från LVN, FIH och KIS utifrån Rättighetsstadgan artikel 54!”
Läs hela inlagan till HFD via denna länk
Ulf Bittner till Högsta förvaltningsdomstolen mål nr 6138-11 komplettering och svar av 2011-11-21
Läs hela skrivelsen till landstinget Västernorrland/Örnsköldsviks sjukhus av 2010-11-25 via denna länk
Läs svaret från Landstinget Västernorrland/Örnsköldsviks sjukhus
Läs inlagan till Förvaltningsrätten i Härnösand av datum 2011-02-09 via denna länk
Läs beslutet från Förvaltningsrätten i Härnösand av datum 2011-06-15 via denna länk
Läs Kammarrätten i Sundsvall och deras beslut av datum 2011-09-21 via denna länk
Läs Högsta Förvaltningsdomstolens delbeslut av datum 2011-11-08 via denna länk
