EU-medlemsstaten Sveriges bedrägeri gentemot svenska skattebetalarna/allmänheten på det specifika området EU-rättigheten till fri rörlighet och där det specifika området EU-rättigheten till sk gränsöverskridande vård inom EU/EES.
Då i syfte att skydda vård Sverige(landstingsvården) för att bl.a. bli utsatta för konkurrens av bättre/effektivare vårdmetoder och privata vårdgivare som tillhandahåller dessa vårdmetoder utanför Sverige men inom EU/EES.
Sverige är ett EU-medlemsland sedan 1995, vi har idag år 2015, alltså 20 år har gått, men EU-rättigheter som åtföljs av detta avtal/EU-medlemskap för svenska EU-medborgare förhindras, undanhålls och underlåts av staten Sverige. Således konstateras att staten Sverige/EU-medlemslandet Sverige genom detta bedrägeri emot svenska folket generellt och systematiskt begår ”avtalsbrott”/unionsbrott/fördragsbrott. Annat kan icke förstås av allmänheten.
Irma Larsson-ärendet, en svensk kvinna som är 91 år, som ligger i Högsta Förvaltningsdomstolen, där det begärts prövning av ärendet/målet med mål nr 6224-14, har emottagit bättre/effektivare gränsöverskridande vård i annat land än Sverige, men inom EU. Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna, makt- och myndighetsutövare, som i detta ärendet helt förbisett den prövningsagenda som är fastställd i EU-rätten genom EU-praxis/Rättighetsstadgan(Lissabonfördraget), har hittills vägrat denna 91-åriga kvinna i detta specifika ärende/mål dennes EU-rättigheter utifrån de förutsättningar som är givna på förhand.
Ett Lissabonfördrag som EU-medlemsstaten Sverige i egenskap av ordförande land andra halvan av år 2009 drev framgångsrikt igenom(2009-12-01), men som staten Sverige gör tvärtemot, genom att bl.a. Försäkringskassan och förvaltningsdomstolarna tillåts av Sveriges Regering och Sveriges riksdag fortsätta den EU-olagliga agenda.
Dvs. Sveriges Regering och Sveriges riksdag tager icke ansvar för av Sveriges riksdag sedan tidigare beslutat. Ingen synes alltså taga ansvar för det som sedan tidigare är beslutat av Sveriges riksdag.
Sveriges Regering och Sveriges riksdag är bägge kontinuerligt informerade genom e-post skrivelser om vad som sker i denna fråga om EU-rättigheten till fri rörlighet sk gränsöverskridande vård inom EU/EES dvs. då inom makt- och myndighetsutövande svenska myndigheterna Försäkringskassan/landstingen och förvaltningsdomstolarna.
Möte har begärts med ansvarig minister, då minister Göran Hägglund, flera gånger, men denne fd minister Hägglund har endast genom tystnad visat på icke alls vara benägen att taga ansvar.
Nuvarande minister Gabriel Wikström har också fått information via e-post men denne har icke återkopplat alls.
Assar Fager har gjort en sammanställning av datum 2015-01-26, som gått med som bilaga till framställning till Europaparlamentet, delar av detta får du del av här, citat;
Sveriges Regering genom utrikesdepartementets rättsavdelning är vid inlagor och muntlig föredragning i EU-domstolen vid andra länders ärenden en hängiven förespråkare för rättssäkerhetsprincipen och dess prövning genom den s.k. proportionalitetsprincipen.
I direktriktade domar av EU-domstolen mot Försäkringskassan t.ex. C-185/04 Öberg punkt 22, citat; ”De skäl en medlemsstat kan åberopa för att motivera en begränsande åtgärd skall åtföljas av bedömning av proportionalitet” etc. etc.
EU-domstolen kräver genomgående proportionalitetsbedömning vid alla inskränkningar. Se bl.a. mål C-73/08 Bressol punkt 71, i punkt 77 ålägges nationell domstol kontrollera myndighetens motiveringar i punkt 71.
Varken Försäkringskassan eller förvaltningsdomstolarna genomför dessa obligatoriska proportionalitetsbedömningar vid gränsöverskridande vård.
Sammanfattning
Unionsrätten, Regeringsrätt och Högsta domstol kräver rättssäkerhetsprövning med proportionalitetsprincipen men Försäkringskassan och Förvaltningsdomstolarna vägrar genomföra denna elementära unionsregel. Observera att EU-domstolen ålagt myndigheter och domstol att värna den enskildes unionsrätt i ett flertal domar. Se bl.a. EU-domstolens dom i mål 2C-224/97 Ciola punkterna 26-33.
Sverige har åtminstone vid två tillfällen i yttrande till EU-domstolen hävdat att inskränkningen mot privatgiven vård ska kunna ske på samma villkor som mot vård på sjukhus. Genom bl.a. domen 3C-385/99 Müller-Faure och van Riet, punkt 63 hänvisar även till domen Kohll, så har Sveriges propåer om begränsning mot privatgiven vård avslagits minst 2 ggr.
Detta faktum vägrar Försäkringskassan respektera!!!
Slut citat.
Därför har gjorts Framställning till Europaparlamentet enligt artikel 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av datum 2015-01-26.
Du får del av denna skrivelse till Europaparlamentet och de bilagor som skickats med till denna skrivelse här nedan.
Skrivelsen; Framställning till Europaparlamentet……. läser du via denna länk
Bilagorna till ovanstående skrivelse kan läsas via dessa länkar
Högsta förvaltningsdomstolen komplettering Irma Larsson mål nr 6224-14 av datum 2015-01-25 läser du via denna länk
Läkartidningen år 2004 EU-rättsprofessor Ulf Bernitz om läkarnas roll utifrån EU-rättigheten till bättre/effektivare gränsöverskridande vård inom EU/EES, läser du via denna länk
Press och nyhetsmeddelandet läser du via dessa länkar
This entry was posted on onsdag, januari 28th, 2015 at 10:00 and is filed under Okategoriserat. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Responses are currently closed, but you can trackback from your own site.