1. Skrivelse till alla EU-kommissionärer 2011-03-14, ännu obesvarad.

Till alla EU-kommissionärer sida 1 av 22

Ordförande José Manuel Barroso

Vice ordförande Catherine Ashton

Vice ordförande Viviane Reding (Rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap)

Vice ordförande Joaquín Almunia

Vice ordförande Siim Kallas

Vice ordförande Neelie Kroes

Vice ordförande Antonio Tajani

Vice ordförande Maroš Šefčovič

Janez Potočnik

Olli Rehn

Andris Piebalgs

Michel Barnier (Inre marknaden och tjänster)

Androulla Vassiliou

Algirdas Šemeta

Karel De Gucht

John Dalli

Máire Geoghegan-Quinn

Janusz Lewandowski

Maria Damanaki

Kristalina Georgieva

Günther Oettinger

Johannes Hahn

Connie Hedegaard

Štefan Füle

László Andor

Cecilia Malmström

Dacian Cioloş

 

 

För kännedom och åtgärd(förmedla till alla ovanstående EU-kommissionärer och komplettera arbetsgruppen AMBU anmälan med denna skrivelse)

Pierre Schellekens

Geraldine Fages

Denna skrivelse skall i laga ordning diariföras, dnr emotses med vändande e-post till [email protected] som bekräftelse på att alla ovanstående EU-kommissionärer fått del av denna skrivelse

2011-03-14

Bästa ordförande, vice ordf. och alla kommissionärer

Arbetsgruppen AMBU, i egenskap av anmälare av staten Sverige till EU-kommissionen av datum 2009-05-27(granskningen avslutad och kommissionen står nu inför att besluta hur kommissionen avser att gå vidare med vår anmälan mot staten Sverige), tillskriver er utifrån att kommissionär Viviane Reding uttalat följande;

[1]Europeiska kommissionen antar strategi för att säkra respekten för EU: s stadga om de grundläggande rättigheterna

”Stadgan är en återspegling av våra gemensamma värderingar och konstitutionella arv,”säger kommissionens vice ordförande Viviane Reding, EU-kommissionär för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap.”Stadgan måste vara kompass för all EU-politik. Europeiska kommissionen, och särskilt dess justitiedepartementet, kommer att vara mycket vaksamma och se till att stadgan respekteras i alla förslag till EU-lagstiftning, alla ändringar som införts av rådet och av Europaparlamentet, samt av medlemsstaterna när de genomför EU: s lagstiftning. Den strategi som kommissionen antog i dag är ett viktigt steg i att skapa en europeisk kultur för grundläggande rättigheter. ”

”1. Garantera att EU är klanderfritt att upprätthålla grundläggande rättigheter”

”EU: s medlemsstater är redan bundna av de grundläggande rättigheter som garanteras enligt sina nationella grundlagar. Men när de genomför EU-lagstiftningen måste de också respektera de grundläggande rättigheterna. Kommissionen kommer att använda alla tillgängliga verktyg, inklusive överträdelseförfaranden när så krävs, för att säkerställa att stadgan i genomförandet av EU-rätten.”

”Medborgarna ska veta var de kan vända sig för hjälp i fall av brott mot grundläggande rättigheter.”

”Är bestämmelserna i denna stadga riktar sig till institutioner, organ och organ i unionen med beaktande av subsidiaritetsprincipen och till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten.

”För första gången svor medlemmar i kollegiet en högtidlig försäkran att upprätthålla stadga och fördragen i maj i år (IP/10/487).”

Det är högst märkligt att EU-kommissionen nästan tagit 2 år på sig att handlägga detta ärende(arbetsgruppen AMBU:s anmälan mot staten Sverige till EU-kommissionen av datum 2009-05-27)! Den numera berömda och välkända ”varg frågan i Sverige”, som nyss varit aktuell i bl.a. svensk media utifrån att EU-kommissionen reagerat mycket starkt blev anmält till EU-kommissionen i mars 2010!

Det är synnerligen mycket anmärkningsvärt utifrån att det är belagt och påvisat att staten Sverige, i arbetsgruppen AMBU:s anmälan till EU-kommissionen(2009-05-27), begår brott/bryter mot lojalitetsplikten, förhindrar den fria rörligheten för svenska unionsmedborgare och därtill diskriminerar svenska EU-medborgare utifrån Rättighetsstadgan artikel 21!

Fakta utifrån [2]EU-kommissionen angående överträdelse förfarandet/klagomål gentemot medlemsstaterna från unionsmedborgare

”Detta kan jämföras med de tolv månader som hittills har gällt som målsättning för behandlingen från inledande klagomål till formell underrättelse eller avslutning av ärendet.”

Arbetsgruppen AMBU har påvisat till EU-kommissionen, Geraldine Fages bl.a. följande;

 

”2011-02-28

Sverige bryter i lönndom mot Lissabonfördraget

Statsminister Fredrik Reinfeldt fick utöva stor politisk prestige för att genomdriva Lissabonfördraget, hösten 2009. Till Lissabon fördraget var kopplat Rättighetsstadgan, som proklamerar att unionen sätter människan i centrum genom att inrätta ett unionsmedborgarskap som garanterar frihet, säkerhet och rättvisa.

Unionen skall trygga bl.a. fri rörlighet för personer, tjänster och varor. Det ska bl.a. ske genom EU-domstolens rättspraxis. Vilka medlemsländerna förbundit sig respektera, även Sverige.

De politiskt utsedda EU-kommissionärerna gjorde i maj 2010 en högtidlig förklaring om att Rättighetsstadgan och fördragen ska upprätthållas. Lydnaden är således proklamerad total.

Men i lönndom följer inte Sverige Rättighetesstadgan ur Lissabonfördraget. Brottet sker inom ämnesområdet gränsöverskridande vård. Den EU-praxis som reglerar ”rätten till vård i annat EU-land” respekterar inte myndigheten Försäkringskassan, utan resor, medicin och ofta vård avslås för svenska unionsmedborgare som vill nyttja sin unionsrätt till effektivare vård i annat EU-land.

Däremot har svenska riksdagen utifrån bl.a. EU-förordning 883/2004 beslutat att unionsmedborgare med icke svensk nationalitet ska erhålla resa, medicin och vård i Sverige. Efter avslutad vård kan landstingen direkt kräva Försäkringskassan på ersättning. Den utländske unionsmedborgaren slipper således all administrativ exercis!

När svenska patienter önskar nyttja samma EU-praxis att få effektivare vård i annat EU-land då nekar Försäkringskassan till denna unionsrättighet, som även är svensk lag. Löftet från statsminister Reinfeldt genom Lissabonfördraget att även svenskar skall behandlas lika som unionsmedborgare med rätt till fri rörlighet för tjänster på rättvisa villkor, det löftet gäller plötsligt inte längre.

Av Lissabonfördragets Rättighetsstadga[3] artikel 21.2 om att diskriminering är förbjuden framgår ”att vid tillämpning av fördragen skall all diskriminering pga. nationalitet vara förbjuden”.

”Artikel 21

Icke-diskriminering

2. Inom tillämpningsområdet för fördragen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i dem, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.”

Försäkringskassan grundar sina avslag på svenska regler mot unionsmedborgare med svensk nationalitet. Diskriminering sker därmed pga. just nationalitet!

Sveriges Regering genom Socialdepartementet är väl medveten om situationen och har i fördragsbrottsärende (2010) till EU-kommissionen svarat att regeringen inte har makt över Försäkringskassan och kan således inte hjälpa svenska unionsmedborgare till sin EU-rättighet.

Vid EU-anslutning 1995 garanterade Sverige lojalitetsplikten vilket bl.a. innebär ländernas skyldighet kontrollera sina myndigheter så att de följer EU-praxis.

Inför EU-domstolens olika domar får unionsstaterna medverka genom ombud och yttranden. Sveriges Regering, genom rättssekretariatet för EU-frågor, Utrikesdepartementet, har här utnyttjat sin rätt att skriva yttranden ifrån EU-rättsliga grunder.

Dvs. lämnat svenska interna regler därhän och konsekvent ägnat sig åt EU-praxis. Dvs. principiellt tvärtemot Försäkringskassans propåer, som Sveriges Regering genom Socialdepartementet stöder. Alltså samma regering företräder två olika principer inför EU.

Genom dubbelspel mot EU parat med passivitet bryter Sveriges Regering därigenom både mot lojalitetsplikten och Lissabonfördraget med bl.a. påföljden att unionsmedborgare med svensk nationalitet diskrimineras!

Naiva politiker och trosvissa debattörer anser att regeringen ska utöva sin makt i EU och därigenom sätta pressa på obehagliga regimer i fjärran länder.

Hur verklighetsfulla blir dessa propåer när Sveriges Regering uppträder maktlöst mot sina egna trilskande myndigheter sittande på taxiavstånd?

Regeringen orkar inte ens med den interna svenska makteliten när den vägrar lyda de tvingade artiklarna i statsminister Reinfeldts internationella prestigeexamen, Lissabonfördraget.

Assar Fager, en av tre i arbetsgruppen AMBU.(Som fått EU-kommissionen att granska Sverige)

Läs mer på www.nackskadeforbundet.se under fliken AMBU”

 

Därtill följande har påvisats följande till EU-kommissionen, Geraldine Fages;

citat

”Dessa 6 sidor är skyddat av © copyright Ulf Bittner 2011 och får icke missbrukas. Får publiceras på www.nackskadeforbundet.se hemsida med författarens tillstånd.

2011-02-13   Om hur Rättsäkert staten Sverige är sida 1 av 6

EU-olaglig kartell avslöjas där Sveriges Regering är huvudman tillsammans med myndigheten Försäkringskassan och vissa förvaltningsdomstolar

Rättsäkerheten existerar inte för svenska EU-medborgare vid gränsöverskridande vård inom EU/EES

Det är inte bara en fråga om svenska EU-medborgare fråntas sina EU-rättigheter av myndigheten Försäkringskassan och vissa förvaltningsdomstolar i staten Sverige utan det är frågan om en mycket stor rättsskandal inom staten Sverige generellt!

Där enligt arbetsgruppen AMBU, vilket bevisats till EU-kommissionen i anmälan av datum 2009-05-27 och alla kompletteringar som gjort till denna anmälan, ett generellt förfarande inom myndigheten Försäkringskassan och vissa förvaltningsdomstolar därmed liktydigt med en mycket stor rättsskandal inom staten Sverige att svenska EU-medborgare underlåts generellt av staten Sverige EU-rättigheter till fri rölighet inom EU/EES som vårdkonsumenter enligt gällande EU-rättspraxis som staten Sverige dessutom är skyldiga att tillämpa enligt avtal, men så icke bevisligen gör.

Utifrån detta konstateras att staten Sverige icke är en rättsäker stat för svenska EU-medborgare som vill använda sig av EU-rättigheten till gränsöverskridande vård. Granskningsförfarandet är avslutat och EU-kommissionen överväger hur de skall gå vidare utifrån alla bevisen sammantaget.

Rättssäker handläggning hos myndigheten Försäkringskassan och i vissa förvaltningsdomstolar existerar då icke generellt! Den enda förklaringen som kan ses är uppenbart att staten Sverige vill skydda den svenska inre hälso- och sjukvårdens marknad mot att konkurens utsättas från övriga vårdgivare inom EU/EES(ekonomiska incitament/motiv finns således).

När dessutom staten Sverige i svarsskrivelse(Sveriges Regerings svarsskrivelse till EU-kommissionen av datum 21 juli 2010 S2010/3209/HS, sidan 2 punkt 3, citat; ”Sjukdomen eller hälsotillståndet behandlas inom det allmänna sjukvårdssystemet i Sverige” och punkt 4 samma sida)) dessutom skyddar myndigheten Försäkringskassan konstateras att Sveriges Regering är införstådda och därmed är en EU-olaglig kartell(Sveriges Regering, myndigheten Försäkringskassan och vissa domstolar) avslöjad där dessutom Sveriges Regering är huvudman!

När svenska Försäkringskassan och vissa förvaltningsdomstolar avslår gränsöverskridande vård inom EU/EES utifrån ”svenska allmänna sjukvårdssystemet”, som icke finns definierat i svensk lagstiftning(Socialstyrelsens svar av 2011-02-11 med Dnr 3.2-5722/2011 befäster/vidimerar detta juridiskt) och därtill är begreppet ”svenska allmänna sjukvårdssystemet” en så kallad skönsmässig bedömning enligt EU-rättspraxis, då underlåts svenska EU-medborgare EU-rättigheter generellt.

Därutöver konstateras att EU-rättspraxis, mål EG-domstolens mål C-85/99 Offermanns punkt 28 är mycket tydlig. Där framgår att social trygghetsförmån ska vara definierad i lag för att vara giltig. (Logiskt måste då även inskränkningarna till förmånen vara lagligt beslutade.)

Källa; http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61999J0085:SV:HTML

”28 Enligt fast rättspraxis kan en förmån anses vara en social trygghetsförmån endast om, för det första, mottagaren beviljas förmånen – utan någon skönsmässig bedömning i enskilda fall av personliga behov – på grundval av förhållanden som definierats i lag och, för det andra, förmånen hänför sig till en av de situationer som uttryckligen anges i artikel 4.1 i förordning nr 1408/71 (se dom av den 27 mars 1985 i mål 249/83, Hoeckx, REG 1985, s. 973, punkterna 12-14, och domen i det ovannämnda målet Hughes, punkt 15).”

När vissa svenska förvaltningsdomstolar då gör precis som Försäkringskassan och dömer till fördel för Försäkringskassans ”uppfattning” utifrån det i svensk lag icke definierade begreppet ”svenska allmänna sjukvårdssystemet” är detta liktydigt med domvilla!

Många svenska EU-medborgare har via beslut från myndigheten Försäkringskassan och vissa förvaltningsdomstolar fått beslut och domar mot sig just pga. vad som delges här ovan och har därigenom på EU-olaglig grund blivit fråntagna sina EU-rättigheter av myndigheten Försäkringskassan och dessutom av vissa svenska förvaltningsdomstolar!

Dessutom enligt EU-rättspraxis mål C-224/97 Ciola punkterna 26-34 framgår mycket tydligt att förvaltningsdomstolens uppgift är att skydda EU-medborgarna mot sådana övergrepp av myndigheter.

Källa: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61997J0224:SV:HTML

26 Det skall vidare erinras om att eftersom bestämmelserna i EG-fördraget är direkt tillämpliga inom rättsordningen i varje medlemsstat och gemenskapsrätten har företräde framför nationell rätt, ger dessa bestämmelser upphov till rättigheter för de berörda personerna som de nationella myndigheterna måste iaktta och skydda och att varje däremot stridande bestämmelse i nationell rätt saknar tillämplighet (se dom av den 4 april 1974 i mål 167/73, kommissionen mot Frankrike, REG 1974, s. 359, punkt 35; svensk specialutgåva, volym 2, s. 257).

27 Eftersom de tvingande bestämmelserna i artikel 59 i fördraget är direkt och villkorslöst tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång (se dom av den 17 december 1981 i mål 279/80, Webb, REG 1981, s. 3305, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 6, s. 265), innebär denna bestämmelse att ingen rättsakt i nationell rätt som strider mot nämnda artikel får tillämpas.

28 Vad avser Republiken Österrike framgår det av artikel 2 i anslutningsakten att EG-fördragets bestämmelser är tillämpliga från och med anslutningen, det vill säga från och med den 1 januari 1995, varför artikel 59 i fördraget från och med nämnda dag är en omedelbart tillämplig rättskälla.

29 Även om domstolen i sin rättspraxis först förklarade att det ankommer på varje nationell domstol att i förekommande fall underlåta att tillämpa varje bestämmelse i den nationella lagstiftningen som kan strida mot gemenskapsrätten (se domen i det ovannämnda målet Simmenthal, punkt 21), har den senare preciserat sin rättspraxis i två avseenden.

30 Av senare rättspraxis framgår för det första att alla förvaltningsorgan, inbegripet lokala myndigheter, är skyldiga att iaktta denna skyldighet att ge gemenskapsrätten företräde, varför enskilda har rätt att åberopa en gemenskapsbestämmelse av sådan art (dom av den 22 juni 1989 i mål 103/88, Fratelli Costanzo, REG 1989, s. 1839, punkt 32; svensk specialutgåva, volym 10).

31 Av senare rättspraxis framgår för det andra att bestämmelser i nationell rätt som strider mot en sådan gemenskapsbestämmelse kan förekomma både i lagar och förvaltningsföreskrifter (se i detta avseende dom av den 7 juli 1981 i mål 158/80, Rewe, REG 1981, s. 1805, punkt 43; svensk specialutgåva, volym 6, s. 153).

32 Av denna rättspraxis följer med nödvändighet att ovannämnda nationella förvaltningsföreskrifter inte endast inbegriper generella och abstrakta normer utan även enskilda konkreta förvaltningsbeslut.

33 Domstolen finner att det inte finns några skäl för att inte låta enskilda åtnjuta det rättsliga skydd som följer av att bestämmelser i gemenskapsrätten har direkt effekt och vilket det åligger de nationella domstolarna att säkerställa (se dom av den 19 juni 1990 i mål C-213/89, Factortame m.fl., REG 1990, s. I-2433, punkt 19; svensk specialutgåva, volym 10) i fall då det är giltigheten av ett förvaltningsbeslut som är i fråga. Detta skydd får inte vara avhängigt av arten av den nationella bestämmelse som strider mot gemenskapsrätten.

34 Av det ovanstående följer att ett förbud som har uppställts innan en medlemsstat anslöt sig till Europeiska unionen och som strider mot friheten att tillhandahålla tjänster, men som inte har sin grund i en generell och abstrakt regel utan i ett enskilt konkret förvaltningsbeslut som vunnit laga kraft, inte skall beaktas vid bedömningen av om ett beslut att utdöma böter som påföljd för en överträdelse av detta förbud som skett efter anslutningsdagen är välgrundat.

Svenska EU-medborgare som har råkat ut för det skall begära resning mycket skyndsamt!

Därutöver utifrån Rättighetsstadgan enligt följande;

Artikel 20 Likhet inför lagen Alla människor är lika inför lagen.

Artikel 21 Icke-diskriminering 2. Inom tillämpningsområdet för fördragen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i dem, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Här konstateras följande att svenska EU-medborgare som sökt gränsöverskridandevård och fått avslagsbeslut och domar mot sig utifrån att man baserat beslut och dom utifrån begreppet ”svenska allmänna sjukvårdssystemet” då även utifrån Rättighetsstadgan(juridiskt bindande av datum 2009-12-01) icke behandlas lika utifrån att andra EU-medborgare erhåller vård enligt lagstiftningens fulla bredd och dessutom diskrimineras just pga. att de är svenska EU-medborgare (ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.) av dels myndigheten Försäkringskassan och dels av vissa förvaltningsdomstolar. Dvs.. andra EU-medborgare får nyttja lagstiftningens fulla bredd men EU-medborgare av svensk nationalitet inskränkes rättigheten till svenska allmänna sjukvårdssystemet.(ett system som dessutom saknar legalitet i lagstiftning)

Sveriges Regering är informerade och känner väl till detta men har ställt sig passiva och därmed med sin passivitet så är de medskyldiga!

Staten Sverige är således icke en rättsäker stat för svenska EU-medborgare utifrån gränsöverskridandevård som är en EU-rättighet och gäller för alla EU-medborgare men denna EU-rättighet fråntas svenska EU-medborgare generellt med Sveriges Regerings som delaktig part.

Huvudman till Sveriges Regering är svenska folket.

Således kan detta definieras som ett brott, trolöshet mot huvudman enligt svensk lag.

Utifrån Brottsbalken, för att påvisa allvaret i dessa eventuella brott, kan delges följande;

Trolöshet mot huvudman

[4]Trolöshet mot huvudman är ett brott enligt svensk rätt, vilket regleras i Brottsbalken 10 kap 5 §.

Brottet innebär att man missbrukar sin förtroendeställning gentemot någon annan då man fått i uppgift att sköta ekonomiska angelägenheter, kvalificerad teknisk uppgift eller ska övervaka skötseln av sådan uppgift och detta missbruk innebär skada för huvudmannen. I så fall döms till böter eller fängelse i högst två år.

Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Är gärningen belagd med straff enligt §§ 1-3 (förskingring, undandräkt, grov förskingring) är inte trolöshet mot huvudman aktuellt.

Missbrukar någon sin förtroendeställning då man fått i uppdrag att sköta en rättslig angelägenhet, döms för trolöshet mot huvudman även då angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art.

Här kan jämställas med huvudmannen, att huvudmannen är svenska EU-medborgare.

[5]Brottsbalken

10 kap

5 § Om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift, missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst två år. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1–3 §§.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

Missbrukar någon, som fått till uppgift att sköta rättslig angelägenhet för någon annan, till förfång för huvudmannen sin förtroendeställning, döms han enligt första stycket, även om angelägenheten inte är av ekonomisk eller teknisk art. Lag (1986:123).

Sammanfattning

År 2011 konstateras att svenska EU-medborgare generellt icke får åtnjuta rättsäkerhet utifrån EU-rättigheter och därtill, vilket är synnerligen mycket anmärkningsvärt, att Sveriges Regering är huvudman för en kartellbildning för att förhindra EU-rättigheten till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES för svenska EU-medborgare!

Enligt brottsbalken, fritt tolkat, är uppenbart att brottsmisstanke finns och detta skall mycket skyndsamt granskas av myndighet som är till för att utreda brott. Detta har delgivits till Socialdepartementet i skrivelse av datum 2011-02-10 med dnr SB2009-3520 och ligger på rättschefen/ expeditionschef Marianne Jenryd ansvar att gå vidare med.

2011-02-13

Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU

[email protected]

Dessa 6 sidor är skyddat av © copyright Ulf Bittner 2011 och får icke missbrukas. Får publiceras på www.nackskadeforbundet.se hemsida med författarens tillstånd.”

Slut citat

 

EU-kommissionärer

Har staten Sverige visat sig vara samarbetsvillig utifrån att värna om svenska EU-medborgares EU-rättigheter?

Svaret är nej!

För att värna om alla svenska unionsmedborgare rättsäkerhet vid gränsöverskridande vård frågor har arbetsgruppen tillskrivet staten Sverige i skrivelse av 2010-11-19, som ännu är obesvarad i skrivande stund!

Resurser saknas icke utan vi kan konstatera att staten Sverige icke har för avsikt att värna svenska EU-medborgares EU-rättigheter vid gränsöverskridandevård, EU-rättigheten till fri rörlighet på hälso- och sjukvården marknad inom EU/EES!

Sveriges Riksdag och konstitutionsutskottet är informerade av arbetsgruppen AMBU men alla ”drar ås samma håll”, uppenbart är att detta icke prioriteras av staten Sverige!

• Dessutom kan konstateras att trots 3 Regeringsrättsdomar*(högsta instans inom svensk förvaltningsdomstol) av år 2004 som åtföljer EU-rättspraxis vägrar myndigheten Försäkringskassan och vissa domstolar att åtfölja/tillämpa EU-rättspraxis vid ärenden som berör gränsöverskridande vård!(*=prejudicerande domar inom svensk förvaltningsdomstol)
• Därtill kan konstateras att staten Sverige icke inhämtat något förhandsavgörande vad gäller gränsöverskridandevård området hos EU-domstolen(tidigare EG-domstolen) sedan inträdet av år 1995!

 

Skrivelsen av 2010-11-19 till Sveriges Regering, bifogas i sin helhet som bifogad fil. Läs den så förstår du varför Sveriges Regering icke vill besvara denna skrivelse!

Bästa EU-kommissionär du skall veta att det endast är Sveriges Regering som kan besvara dessa frågor, citat ur skrivelsen till Sveriges Regering av datum 2010-11-19.

Längst ned på sidan 2 ” För att erbjuda patienter fullständig rättsäkerhet erfordras att svenska regeringen svarar på nedanstående frågor.”,

Därtill på sidan 13 i samma skrivelse, ” Därför är det nödvändigt att Regeringen utreder de motstridiga åsikterna mellan myndigheterna Socialstyrelsen och Försäkringskassan angående om de motstridiga åsikterna om hur ”vetenskap och beprövad erfarenhet” får användas vid gränsöverskridande vård.”

 

Sveriges Regering, Sveriges Riksdag och Socialdepartementet ”bryr sig inte” med att prioritera dessa rättsäkerhetsfrågor för svenska EU-medborgare och därför tillskriver arbetsgruppen AMBU nu alla EU-kommissionärer då förhållandena som nu är kända av er alla kommissionärer är helt oacceptabla och då speciellt utifrån att Sveriges Regering var ordförandeland andra halvan av 2009 och drev igenom Lissabonfördraget och därtill blev Rättighetsstadgan juridiskt bindande!

Sveriges Regering lider uppenbarligen av någon form av ”maktmissbruk” för att svenska unionsmedborgares rättsäkerhet värnar Sveriges Regering uppenbarligen icke om, vilket nu är påvisat till er alla EU-kommissionärer!

Däremot driver man gärna igenom förutsättningar, Rättighetsstadgan, som skall gälla alla EU-medborgare men bevisligen icke ”får gälla” för svenska EU-medborgare som därmed generellt diskrimineras utifrån Rättighetsstadgan artikel 21.2 som lyder: ” Inom tillämpningsområdet för fördragen och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i dem, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.”

Bevis, för att generellt brott begås/begåtts har tillställts EU-kommissionen(Geraldine Fages) och tillställs ytterligare förvisso mera utifrån följande;

Källa, överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen Larsson ärendet(innehållet, faktagrunden, har tillställts EU-kommissionen Geraldine Fages i komplettering sen tidigare)

”På Sveriges första dag i EU 1995 trädde förordning 1994:2053 i kraft. Den har nu anpassats till EU-förordning 883/2004 som ersatte förordning 1408/71. Den svenska förordningen heter numera SFS 2010:1648 och trädde i kraft 1 januari 2011 ( bilaga RR5 ).

Av §1 framgår att landsting får debitera FK för sjukresor, medicin och vård när unionsmedborgare som icke är svensk och har vårdats enligt EU-förordning 883/2004. (1408/71).

När unionsmedborgare som har svenskt medborgarskap vill nyttja samma EU-förordning (1408/71) eller 883/2004 (eller fördraget) vid sin gränsöverskridande vård, så nekar FK ersättning för resor, medicin och även vård.

Observera här att i SFS 2010:1648 §1.2 hänvisas till lagen om läkemedelsförmåner 2002:160.

Alltså, unionsmedborgare som är icke svensk får nyttiggöra sig svensk lagstiftning fullt ut. Däremot har Kammarrätten Göteborg begränsat min rätt till ”vård som bekostas genom det allmännas försorg i Sverige”. FK har i sitt avslag 2008-10-15 nyttjat begreppet ”allmänna svenska sjukvårdssystemet”, som är andra ord för samma sak. Begreppet finns ej definierat i lagstiftningen. I kontakt med en jurist på SoS har framkommit att en tolkning kan vara för ”allmänna sjukvårdsystemet”, t.ex. lasarett, vårdcentraler och vårdgivare som innehar vårdkontakt med landsting. Begreppet får ses som ett administrativt begrepp.

Helt klart enligt SoS sagesman är att vårdgivare kan välja arbeta inom allmänna sjukvårdssystemet eller utanför, men i båda fallen inom svensk lagstiftningens ram. D.v.s. det finns ett utrymme mellan ”allmänna sjukvårdssystemet” och lagstiftningen. Vissa privata vårdgivare arbetar t.ex. med landstingsremitterade patienter på förmiddagen och privata patienter på eftermiddagen, d.v.s. både inom det ”allmänna sjukvårdssystemet” och utanför, men alltid inom lagstiftningen.

Eftersom ”allmänna sjukvårdssystemet” enligt FK är kopplat till boendelandstinget, så blir sjukvårdssystemet större i ett rikt landsting än i ett fattigt landsting, där man genom besparingar minskat sjukvårdsutbudet (d.v.s. minskat sjukvårdssystemet .) På svensk nivå, enligt FK så erhåller därför unionsmedborgaren boende i Norrbotten en annan EU-rättighet än unionsmedborgaren boende i Skåne.”

EU-kommissionär

Dessutom kräver vi att du som EU-kommissionär mycket nogsamt genomläser följande dokument;

Källa http://www.nackskadeforbundet.se/JeanMonnet20101213.pdf

citat

”OBSERVERA!

Patientfrihet i Europa

Inom Europa gäller en frihet att prestera och att tillgodogöra sig tjänster. För en

del medlemsstater är detta okomplicerat då man har marknadsekonomiskt baserade

försäkringssystem. Alltsedan det vägledande rättsfallet Kohll som bekräftats i senare praxis är de enskilda unionsmedborgarna att se som kunder i de olika socialförsäkringssystemen och kan välja vård inom desamma.

 

Detta har inte setts med blida ögon i medlemsstater som har planekonomiskt baserade

vårdsystem, vilket är fallet med Sverige. I det svenska vårdsystemet är den enskilde

underordnad de övergripande vårdpolitiska målen och att denne skulle kunna ta en

genväg utomlands strider mot det socialpolitiska solidaritetsbegreppet som präglat det planekonomiska sjukvårdssysten som står bjärt i kontrast till det kundbegrepp som präglar

EG-rättsliga bedömningar.

 

Att vara kund i de olika medlemsstaternas socialpolitiska system är en unionsmedborgerlig

rättighet enligt EG-domstolens avgöranden. De försök som medlemsstaterna gjort att kringränna densamma har inte varit framgångsrika. Under det svenska ordförandeskapet

förkastades ett direktivförslag som hade begränsat EU-medborgares frihet att söka vård i andra medlemsstater i strid med fördragets grundprinciper. Detta direktivförslag hade med all

sannolikhet annulerats av EG-domstolen vid talan härom.

 

Det kan uttolkas att medlemsstaterna står långt ifrån varandra i denna fråga. EG-domstolens praxis är emellertid entydig. De enskilda kan som kunder utnyttja medlemsstaternas olika

socialförsäkringssystem för att i vart fall få täckt de kostnader som behandlingen kostat i

ursprungsmedlemsstaten.

 

Att knyta behandlingsbehov i andra medlemsstater till svenska behandlingsformer såsom sker

i Sverige strider mot den fria rörligheten och är öppet diskriminerande. Att lägga inhemska

behandlingskriterier och att förbise utländsk vetenskap strider mot EG-rätten. Internationellt

vetenskapliga rön skall respekteras,

Sverige har ingen möjlighet att försvara en egen politisk linje enär EG-rätten skall tillämpas

lika i alla medlemsstater och Sverige ej har några undantag härifrån. Sålunda har svenska patienter rätt att söka vård i andra länders socialförsäkringssystem utan inskränkningar.

 

Lund den 7 december 2010

Carl Michael von Quitzow LL.D.

Jur.dr., Jean Monnet Professor i Europeisk rätt

 

Detta är copyright och får ej missbrukas!

Carl Michael von Quitzow

Jur dr., Jean Monnet Professor i Europeisk rätt

Slut citat

 

Rättighetsstadgan

EU-kommissionären med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap, Vivianne Reding inskärper 19 oktober 2010 IP/10 1348 betydelsen av rättighetsstadgan som ingick i Lissabonfördraget. Ett fördrag som för övrigt statsminister Fredrik Reinfeldt fick utöva stor politisk prestige för att få i hamn.

 

Sverige har inga undantag från Lissabonfördraget och därvid rättighetsstadgan.

Kommissionär Reding klargör att de grundläggande rättigheterna ska skyddas genom att EU-staterna uppträder på ett oklanderligt sätt.

Citat: EU:s medlemsstater är redan bundna av de grundläggande rättigheterna som garanteras av deras nationella konstitutioner. När de tillämpar EU-lagstiftningen måste de emellertid också respektera de grundläggande rättigheterna.

Kommissionen kommer att använda samtliga tillgängliga verktyg, även överträdelseförfaranden, när det är nödvändigt, för att se till att stadgan efterlevs. Slut citat

Det är nu upp till bevis, om EU-kommissionen och alla EU-kommissionärer skall vara trovärdiga inför alla EU-medborgarna, att ”Kommissionen kommer att använda samtliga tillgängliga verktyg, även överträdelseförfaranden, när det är nödvändigt, för att se till att stadgan efterlevs”

EU-rätten gäller före nationella regler

EU-rätten ska gälla framför nationell lag. Det innebär att en nationell lag som strider mot EU-rätten inte ska tillämpas. Medlemsländerna erkänner denna företrädesprincip bland annat i en särskild förklaring till Lissabonfördraget, den senaste ändringen av EU- och EUF-fördraget (tidigare EG-fördraget).

Fördrag, rättsakter och avtal

I EU-rätten ingår:

• EU-fördraget, EUF-fördraget (tidigare EG-fördraget) och Euratom-fördraget i sina gällande lydelser.

• Rättsakter som EU:s institutioner antar, till exempel förordningar och direktiv.

• Avtal mellan EU och länder utanför EU.

• EU-domstolens rättspraxis. EU-domstolen avgör i sina domar hur EU-rätten ska tolkas.

 

Patientrörlighetsdirektivet

Ett direktiv som icke står över EU-rättspraxis! Vad vi inom arbetsgruppen AMBU konstaterat är EU-rättspraxis på området fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU entydigt och EU-medborgarnas EU-rättigheter värnas mycket starkt i EU-rättspraxis.

Staten Sverige tillämpar icke EU-rättspraxis fullt ut och därigenom konstateras att brott begås gentemot svenska unionsmedborgare. Utifrån EU-rättspraxis kan konstateras att många fler av EU-medlemsländerna(EU-rättspraxis vi nogsamt studerat utgår från11 olika EU-medlemsländer som begärt förhandsavgöranden från EU-domstolen) har haft mycket svårt att utläsa vad EU-rättspraxis som skall tillämpas generellt av medlemsländerna fullt ut.

Detta är då synnerligen mycket anmärkningsvärt då EU-rättspraxis av oss som ”amatörer” bedömts varit mycket lättlästa, klara och entydiga att förstå!

Vilka slutsatser dra vi då av detta?

• att medlemsländerna avsiktligt och mycket strategiskt och taktiskt på detta sätt vill värna om sina egna inre marknader på hälso- och sjukvården område!

Det går då förmodligen till på samma sätt som i staten Sverige, första instans inom Sverige är för det mesta myndigheten Försäkringskassan, och de avslår generellt svenska unionsmedborgarnas EU-rättigheter dessutom i 2 av varandra oberoende prövningar.

• Besluten motiveras icke utifrån EU-rättspraxis och därmed respekteras icke Rättighetsstadgan artikel 41!
• Därefter ”tvingas svenska unionsmedborgare” att få sina EU-rättigheter prövade i svensk förvaltningsdomstol(om de överhuvudtaget orkar, kan och har förmågan pga. att det är sjuka människor).
• Vissa av dessa förvaltningsdomstolar åtföljer myndigheten Försäkringskassans exempel och avslår därmed svenska unionsmedborgare EU-rättigheter på EU-olaglig grund!

• Dessutom på EU-olaglig grund då EU-rättspraxis tydligt slagit fast att domstolarna inom union skall skydda unionsmedborgarna mot övergrepp från myndigheter(Se bl.a. EU-rättspraxis mål C-224/97 Ciola punkterna 26-34 där det framgår mycket tydligt att svensk förvaltningsdomstolens uppgift är att skydda svenska EU-medborgarnas EU-rättigheter mot övergrepp från/av myndigheter.)

 

I staten Sverige avgjordes 3 viktiga mål utifrån denna problematik år 2004, där Regeringsrätten tillstyrkte EU-rättigheterna för svenska EU-medborgare helt i överensstämmelse med EU-rättspraxis(dåvarande EG-rättspraxis). Problemet är att myndigheten Försäkringskassan och vissa förvaltningsdomstolar uppenbarligen struntar i att tillämpa EU-rättspraxis och dessutom även dessa 3 mycket viktiga Regeringsrättsdomar(högsta instans inom svensk förvaltningsdomstol, prejudicerande domar).

Det kan därmed icke på någon grund uteslutas att i staten Sverige är en verksam kartell mot svenska EU-medborgares EU-rättigheter, med Sveriges Regering i spetsen som huvudman(se tidigare vad som delvits dig som EU-kommissionär i denna skrivelse), verksam gentemot svenska unionsmedborgare i syfte att förhindra den fria rörligheten på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES och i syfte att värna om den egna inhemska svenska vårdmarknaden!

• Därigenom snedvrids konkurrensen och brott begås av staten Sverige utifrån den lojalitetsplikten man skrev under 1995!

För att EU skal vara trovärdigt, speciellt då EU-kommissionärerna som nu tillskrivs, måste detta mycket kraftfullt stävjas och hela ärendet föras till EU-domstolen för avgörande! Det får icke förhindras av ”politiskt bjäbbel” eller så kallad vänskapskorruption utan här har kommissionärerna ett mycket stor ansvar att taga utifrån vad kommissionären Viviane Reding så väl delgivit oss alla i inledningen av denna skrivelse!

Något annat vore en skandal utifrån unionsmedborgarnas intressen och Rättighetsstadgans status som ni alla har att värna om! EU-rättspraxis står över ett patientrörlighetsdirektiv och er huvuduppgift torde vara att se till att alla medlemsländer får klart för sig att det icke är möjligt på något sätt att förhindra dessa EU-rättigheter för unionsmedborgarna som EU-rättspraxis mycket tydligt fastslagit i många domar!

Det är möjligt att statuera exempel om staten Sverige rannsakas inför EU-domstolen utifrån de bevis som tillställts EU-kommissionen i denna anmälan mot staten Sverige! Gör klart för medlemsländerna, en gång för alla, att det ankommer på medlemsländerna att tillämpa EU-rättspraxis fullt ut och att alla beslut, vilken instans det än må vara i, skall motiveras utifrån artikel 41 i Rättighetsstadgan med stöd utifrån gällande EU-rättspraxis på området!

 

 

Omvänd bevisbörda gäller!

Det råder nämligen omvänd bevisbörda, unionsmedborgarna har unions medborgerliga EU-rättigheter via Rättighetsstadgan befästa och därtill genom gällande EU-rättspraxis och det är således den prövande instansen som skall bevisa sin rätt till att inskränka dess unions medborgerliga EU-rättigheter!

Påminner EU-kommissionärerna om att det är stor skillnad på direktiv och beslut!

Ett direktiv sätter upp vilka mål medlemsländerna ska uppnå, men lämnar åt medlemsländerna att avgöra exakt hur. Ett direktiv ger därför varje medlemsland handlingsutrymme. Om landet redan har de regler som föreskrivs i direktivet behöver det inte göra någonting utan kan hänvisa till de befintliga reglerna.

I direktivet står när det senast ska vara genomfört i medlemsländerna. Om ett medlemsland inte antagit de lagar som direktivet kräver när tidsgränsen passerat gäller direktivet under vissa förutsättningar i stället för den lagstiftning som borde finnas i medlemslandet.

 

Beslut

Ett beslut är till alla delar bindande. Om ett beslut anger till vem eller vilka det riktar sig är det bindande endast för dessa. Eftersom beslut kan rikta sig specifikt till en eller flera fysiska och juridiska personer lämpar de sig särskilt för mer administrativa ändamål eller för att tillämpa gällande lagar. Beslut används till exempel ofta inom EU:s konkurrenslagstiftning.

Att ha i åtanken för alla EU-kommissionärer om horisontell direkt effekt

Horisontell direkt effekt betyder att enskildas rättigheter även kan göras gällande mot andra enskilda, privatpersoner eller juridiska personer, exempelvis företag. Exempel på fördragsartiklar som EG-domstolen sagt har horisontell direkt effekt är nuvarande artikel 157 EUF-fördraget som reglerar principen om lika lön för lika arbete. Ett annat exempel är nuvarande artikel 102 i EUF-fördraget som förbjuder att ett företag som har en dominerande position missbrukar den ställningen. Regeln ger bland annat andra företag eller konsumenter en rätt att kräva att ett sådant missbruk förbjuds. Direktiv kan inte ha horisontell direkt effekt.

 

EU bygger på principer om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. För att tydliggöra några av de rättigheter som EU ger den enskilde har medlemsländerna inrättat ett unionsmedborgarskap och utarbetat en stadga med grundläggande rättigheter.

 

Enskilda har även rätt till skadestånd när ett medlemsland bryter mot EU-rätten. Väldigt många svenska unionsmedborgare har skadestånd att erfordra gentemot staten Sverige(utifrån de bevis som framlagts till EU-kommissionen och vad som delgivits alla EU-kommissionärer)och dessutom är ert beslut är av mycket stor vikt utifrån om deras EU-rättigheter skall mynna ut i fortsatt rättsäkerhet utifrån att innehava ett svenskt unionsmedborgarskap! Det skall vara tryggt och säkert att vara svensk unionsmedborgare och dessa har att förlita sig till att alla EU-kommissionärer nu tager sitt ansvar envar!

 

Dessutom är detta granskningsärendet principiellt mycket viktigt för alla unionsmedborgares EU-rättigheter!

Vår rekommendation till alla EU-kommissionärer, om ni värnar om Rättighetsstadgan och unionsmedborgarnas EU-rättigheter, utifrån den mycket tydliga EU-rättspraxis som berörts i denna skrivelse så tag ert ansvar och fatta ett beslut som tydliggör att alla inskränkningar av EU-rättigheter skall motiveras av inskränkaren av unionsmedborgarens EU-rättigheter utifrån gällande EU-rättspraxis på området! Detta beslut skall givetvis omfatta och gälla i alla medlemsländer!

Därtill finns bara en väg utifrån vad som är känt av er nu och det är att statuera ett kraftfullt exempel mot staten Sverige och utifrån bevisen och de brott som är begångna mot svenska unionsmedborgare fatta beslut om att staten Sverige skall rannsakas av EU-domstolen!

Fakta om begreppet kartell;

[6]”En kartell är en formell överenskommelse mellan företag med avsikt att sätta den marknadsmässiga konkurrensen ur spel. Medlemmarna i kartellen godkänner att koordinera sina priser och sin produktion med varandra. De flesta konkurrenslagar förbjuder karteller.

Karteller uppstår oftast i en oligopolisk marknad, där ett litet antal företag, oftast med liknande produkter, sätter sina priser efter bestämda regler. Andra aspekter förutom prisreglering kan vara hur stor produktion man får ha, hur marknadsandelarna ska fördelas, vilka regioner och vilka kunder man ska ha kontroll över.

Exempel är oljekarteller, asfaltkarteller och muminkoppkarteller.

En kartell kan också vara en organiserad sammanslutning av myndigheter försättande maktbalansen ur spel.”

 

 

Om arbetsgruppen AMBU:s anmälan av staten Sverige till EU-kommissionen

När anmälan gjordes av staten Sverige till EU-kommissionen av arbetsgruppen AMBU 2009-05-27 förelåg att Sverige skulle bli ordförandeland för EU vid halvårsskiftet år 2009. Det visade sig att detta kan vara orsaken, Sverige blev ordförandeland vid halvårsskiftet 2009, och förklaringen till den långa handläggningstiden och kan vara förklaring till varför arbetsgruppen AMBU var tvungna att vända sig till EU-ombudsmannen för att överhuvudtaget få bekräftat via dnr att ärendet/anmälan var registrerad hos EU-kommissionen i Bryssel.

 

Ännu vid februari månads ingång år 2010 lyste EU-kommissionen med frånvaron av bekräftelse via dnr på anmälan mot staten Sverige, detta trots flertalet påminnelser och begäran om dnr!

2010-02-14 gjordes därför en anmälan till EU-ombudsmannen om frånvaron/vägran från EU-kommissionens sida att bekräfta anmälan mot staten Sverige via att översända dnr/registrerings bekräftelse på anmälan.

Mycket märkligt och synnerligen anmärkningsvärt att behöva gå till EU-ombudsmannen för att få bekräftelse på att EU-kommissionen emottagit en anmälan av ett EU-medlemsland, som visar det sig senare innehåller sådan substans att granskningsärende av staten Sverige inleds av EU-kommissionen!

I slutet av mars[7] 2010 kommer så bekräftelsen via ordförande Barros(EU-kommissionens ordförande) som gett Guido Berardis att svara arbetsgruppen AMBU och alla dnr på dels anmälan och dels på kompletteringar som gjorts under tiden efter anmälan kom arbetsgruppen till del.

 

På detta märkliga förfarandes grunder kan man då måla upp följande bild. Sverige står inför valåret 2010 och statsminister Fredrik Reinfeldt med sin regering har ett val framför sig. Samma regering med statsminister Reinfeldt i spetsen drev igenom Lissabonfördraget och det ratificerades under Sveriges ordförandeskap. Det kan inte uteslutas att denna ”fjäder i hatten” rent politiskt blev mycket uppmärksammat av den inre kretsen inom det politiska maktetablissemanget inom EU.

Det kan inte uteslutas att ”starka vänskapsband” knöts under denna period som Sverige var ordförandeland och så framgångsrikt drev igenom Lissabonsfördraget som undertecknades 2009-12-01. Statsminister Fredrik Reinfeldt blev historisk och därtill förmodligen en aktad man inom politiska maktetablissemanget inom EU, således också förmodligen välförtjänt.

 

Att man ”förhalade ärendet”, anmälan mot staten Sverige för att undvika en politisk skandal inom hela EU kan icke uteslutas. Sverige var ordförandeland och det hade sett ut om kommissionen handlagt ärende snabbt och effektivt(sakligt, korrekt och opartiskt) och därtill att granskningsförfarandet hade startat under Sveriges ordförandeskap. Dessutom om därtill media också uppmärksammat att ett granskningsförfarande mot Sverige inleddes när Sverige är ordförande land för EU!

Dessutom utifrån grunder att man förhindrar den fria röligheten på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES och att fördragsbrott föreligger och därtill att man bryter mot lojalitetsplikten för att värna den inhemska vårdmarknaden i Sverige!

Att man därtill förhalade ärendet, anmälan mot staten Sverige, så pass länge så att granskningen skulle dra ut över det viktiga valet i Sverige, speciellt då för Fredrik Reinfeldt och alliansen, påvisar att detta icke var faktorer som kunde vara tillfälligheter.

 

Substans finns i anmälan mot staten Sverige till EU-kommissionen och därför inleddes granskningsärendet med frågeställning i skrivelse av datum 14 april 2010 från EU-kommissionen. Staten Sverige har svarar på denna förfrågan 21 juli 2010 och kompletterande frågor ställs av EU-kommissionen 17 augusti 2010 och staten Sverige besvarar dessa frågor 30 september 2010.

Är det här vanlig normal handläggningstid inom EU-kommissionen för ett granskningsärende?

 

Simsalabim så har man passerat valet 2010 i Sverige!

Av en anmälan mot staten Sverige, med substans i, till EU-kommissionen av datum 2009-05-27 blir en så kallad ”snigel handläggning” effekten förmodligen, det kan icke uteslutas, pga. dessa faktorer som påvisats.

 

Kan vi som nu fått del av detta till 100 % utesluta att så kallad vänskapskorruption föreligger detta förfarande? Enligt Inga- Britt Ahlenius(var med och var avgörande med sin kompetens vid granskningen av EU-skandalen 1999 då EU-kommissionen visade sig vara mycket korrupta) insikter och erfarenheter skall nog detta anses som korruption och inget annat!

 

 

EU-kommissionärer

Som EU-kommissionär förutsätter arbetsgruppen AMBU att du personligen besvarar nedanstående frågor personligen (undertecknat svar av respektive tillskriven EU-kommissionär krävs för att rättsäkerheten skall uppnås tillfullo) och motiverar dina svar precis som Rättighetsstadgan såväl anger i artikel 41(motivera ditt svar mycket väl underbyggt och därtill mycket skyndsamt).

Vi inom arbetsgruppen AMBU kräver av er alla EU-kommissionärer ett personligt svar utifrån följande frågor, med stöd av Rättighetsstadgan och därtill mycket skyndsamt;

1.

Anser du utifrån Rättighetsstadgan att nästan 2 års handläggning av arbetsgruppen AMBU:s anmälan av staten Sverige till EU-kommissionen är att betraktas som rättsäker handläggning utifrån Rättighetsstadgan artikel 41?

2.

Har du som kommissionär för avsikt att mycket kraftfullt stävja staten Sveriges brott mot lojalitetsplikten, brott mot den fria rörligheten och diskriminering generellt av svenska unionsmedborgare utifrån vad som påvisats i denna skrivelse och anmälan mot staten Sverige?

3.

Om du inte har för avsikt att besvara fråga 2 med ja, vilken EU rättslig grund har du som kommissionär för det?

4.

Maktkorruption, korruption överhuvudtaget, är mycket allvarligt och speciellt om det försiggår inom EU, det fick vi alla erfara år 1999! Har du som EU-kommissionär för avsikt att tillsätta/ställa dig bakom/kräva en utredning, opartisk kritiskt granskande utredning, med specialist kompetens(förslagsvis Inga Britt Ahlenius, Sverige) för att utreda utifrån denna långa handläggningstid av vår anmälan mot staten Sverige(nästan 2 års handläggning vid skrivande stund) om makt/vänskapskorruption/korruption kan uteslutas till 100 % i denna anmälan mot staten Sverige?

5.

Om ditt svar är nej på fråga 4 vilket stöd och vilka argument har du som kommissionär som EU-medborgarna då kan anse som generellt rättsäkra?

6.

När du mycket nogsamt genomläst bilaga 2 inser och förstår du hur ”politiska makteliten” inom staten Sverige icke värnat om svenska unionsmedborgares EU-rättigheter. Anser du att staten Sverige påvisat någon form av vilja att leva upp till Rättighetsstadgan som Sveriges Regering i egenskap av ordförandeland år 2009 drev igenom och ombesörjde så att Rättighetsstadgan blev juridiskt bindande 2009-12-01?

7.

Innan du svarar på denna fråga skall du mycket nogsamt genomläsa staten Sveriges 2 svar till EU-kommissionen och arbetsgruppen AMBU:s yttranden över dessa svar till EU-kommissionen på frågeställningar utifrån arbetsgruppen AMBU:s anmälan av staten Sverige 2009-05-27. Där avslöjar vi inom arbetsgruppen AMBU(genom våra yttranden över Sveriges Regerings alla svar till EU-kommissionen) att Sveriges Regering icke är trovärdiga och dessutom uppsåtligt ljuger för att skydda sina egna intressen, man värnar således icke om svenska unionsmedborgares EU-rättigheter. Vi vill veta ditt personliga ställningstagande utifrån dessa fakta och bevisen mycket skyndsamt! Är Sveriges Regering trovärdig och värnar de om svenska unionsmedborgares EU-rättigheter som de är förpliktade till som medlemsland utan undantag?

8.

Arbetsgruppen AMBU har nödgats göra en sista komplettering till anmälan mot staten Sverige, den bifogas som bilaga 3, och den ger vid handen att EU-kommissionärerna kommer att inse att i staten Sverige struntar man uppenbarligt fortfarande helt, fullt och fast i vad Rättighetsstadgan står för! Du skall mycket nogsamt genomläsa denna bilaga 3 och taga in vad som där står.

Fråga 8 blir då, att efter genomläst bilaga 3, finner du som EU-kommissionär att staten Sverige trots att de är medvetna om att granskning inletts mot staten Sverige av EU-kommissionen att staten Sverige ”skärper till sig” och gör allt för att värna svenska EU-medborgares EU-rättigheter på detta specifika område som vår anmälan berör?(vem värnar du mest om, dig själv som kommissionär eller om unionsmedborgarna och Rättighetsstadgan?)

För arbetsgruppen AMBU

Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU

2011 mars består arbetsgruppen AMBU av Assar Fager, Bert Magnusson(ordf. Nackskadeförbundet) och Ulf Bittner. Du kan läsa mera om och av arbetsgruppen AMBU via följande länk http://nackskadeforbundet.se/AMBU.php

Bilagor till denna skrivelse(som bifogas som bifogad fil);

Bilaga 1. Skrivelse till Sveriges Regering av datum 2010-11-19(fortfarande obesvarad och ca 4 månader har gått)

Bilaga 2. Skrivelse till Sveriges riksdag och konstitutionsutskottet av datum 2011-03-06

Bilaga 3. 2011-03-14, Sista komplettering av anmälan mot staten Sverige till EU-kommissionen, Geraldine Fages, från arbetsgruppen AMBU.