1.
Om begärd vård ej finns inom egna Landstinget kan patienten välja vård alt. bättre vård utomlands före vård i annat landsting inom Sverige dvs. en EU-rättighet till fri rörlighet!
EU-rättspraxis
61999J0157
Källa http://curia.europa.eu/jurisp/cgi-bin/form.pl?lang=sv&newform=newform&Submit=Rechercher&jurcdj=jurcdj&docj=docj&docnoj=docnoj&typeord=ALLTYP&numaff=C-157%2F99&ddatefs=&mdatefs=&ydatefs=&ddatefe=&mdatefe=&ydatefe=&nomusuel=&domaine=&mots=&resmax=100
Domstolens dom den 12 juli 2001. – B.S.M. Smits, gift Geraets, mot Stichting Ziekenfonds VGZ och H.T.M. Peerbooms mot Stichting CZ Groep Zorgverzekeringen
104 Det finns vidare anledning att i detta sammanhang påpeka att de nationella myndigheterna, vid bedömningen av om en behandling som är lika effektiv för patienten kan erhållas i tid vid en inrättning som har ingått ett avtal med den sjukförsäkringskassa som den försäkrade personen är ansluten till, är skyldiga att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet och därvid vederbörligen beakta inte enbart patientens hälsotillstånd vid den tidpunkt när det ansöks om tillstånd, utan också dennes sjukdomshistoria.
105 Ett sådant villkor kan möjliggöra att det inom det nationella territoriet upprätthålls ett tillräckligt, väl avvägt och permanent utbud av sjukhusvård av god kvalitet samt att den finansiella stabiliteten i sjukförsäkringssystemet säkerställs.
106 Om många försäkrade skulle besluta sig för att utnyttja vård i andra medlemsstater, trots att de sjukvårdsinrättningar som har ingått ett avtal med den sjukförsäkringskassa som de tillhör erbjuder lämpliga behandlingar som är identiska eller likvärdiga, skulle ett sådant utflöde av patienter kunna äventyra såväl själva syftet med avtalssystemet som – till följd av detta – alla ansträngningar att planera och rationalisera inom denna livsviktiga sektor i syfte att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård, slöseri och förluster, såväl logistiska som finansiella.
107
När det däremot har fastslagits att vård som omfattas av det inhemska sjukförsäkringssystemet inte kan utföras av en avtalsbunden inrättning, kan det inte tillåtas att inhemska sjukvårdsinrättningar med vilka den försäkrade personens sjukförsäkringskassa inte har ingått något avtal har företräde, till nackdel för sjukvårdsinrättningar belägna i andra medlemsstater. Så snart sådana behandlingar kan antas utföras utanför den planering som genomförts genom ZFW, skulle nämligen ett sådant företräde gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa upprätthållandet av de tvingande hänsyn som anges i punkt 105 i förevarande dom.
Sammanfattning
Det innebär att om patienten ej kan få begärd vård inom eget landsting kan patienten välja vård utomlands före vård i annat landsting inom Sverige. Konkurrensutsatt marknad inom hela EU/EES dvs. fri rörlighet!
2.
”Svenska allmänna sjukvårdssystemet” uppfyller icke kravet ”verifierad i lagstiftning”.
Av fast EU-praxis ska trygghetsförmån vara definierad i lagstiftning. Logiskt måste då även inskränkningar av denna rättighet också vara verifierad i lagstiftning.
EU-domstolen slår fast detta genom mål C-85/99 Offermanns punkt 28. Citat:
”28. Enligt fast rättspraxis kan en förmån anses vara en social trygghetsförmån endast om, för det första, mottagaren beviljas förmånen – utan någon skönmässig bedömning i enskilda fall av personliga behov – på grundval av förhållanden som definierats i lag och, för det andra, förmånen hänför sig till en av de situationer som uttryckligen anges i artikel 4.1 i förordning nr 1408/71 (se dom av den 27 mars 1985 i mål 249/83, Hoeckx, REG 1985, s.973, punkterna 12-14, och domen i det ovannämnda målet Hughes, punkt 15).”
Eftersom EU-domstolen villkorar definiering i lag och Försäkringskassan använder ”svenska allmänna sjukvårdssystemet” i sina avslagsbeslut så har fråga ställts till fackmyndigheten Socialstyrelsen (Dnr 3.2 5722/2011) om begreppet är lagligt definierat.
Socialstyrelsen kan icke verifiera lagstiftning utan förmodar att begreppet rör sig om den offentliga landstingsfinansierade sjukvården.
Därmed är det bevisat att ”svenska allmänna sjukvårdssystemet” saknar således svensk definiering i lag och är därmed ”EU-olaglig” nyttja vid gränsöverskridande vård.
3.
Vad staten Sverige generellt undanhåller medborgarna, i syfte att värna/gynna den egna inhemska svenska vårdmarknaden/vårdgivarna, och därmed förhindras/underlåts avsiktligt den svenska unionsmedborgaren/EU-medborgaren sina EU-rättigheter till gränsöverskridande vård/fri rörlighet!
EU-rättigheter ger svenska EU-medborgare, numera vårdkonsumenter, EU-rättigheten till gränsöverskridande vård inom EU/EES. Dessutom skall all gränsöverskridande vård prövas utifrån gällande EU-rättspraxis som staten Sverige är skyldig att tillämpa!
Här kan nämnas att EU-rättspraxis ger vid handen att vid prövning om EU-rättigheten till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES (så kallad gränsöverskridande vård), oavsett om prövningen sker inom Försäkringskassan, kommun, landsting eller i förvaltningsdomstol, skall alltid prövningen ske utifrån att EU-domstolens EU-rättspraxis(entydigt i flera domar som utgör EU-rättspraxis) ger vid handen att enbart en prövning utifrån vad som är beprövad och erkänt av internationella medicinska vetenskapen är EU-laglig.
4.
Därtill kan nämnas att numera, citat; ”Man kan konstatera att EG-domstolen ändå har tillfört en ny dimension vad avser behandlingar eller metoder som måste bedömas med utgångspunkt från internationella standarder. Numera skall även de innovativa och bästa metoderna kunna nyttjas av de europeiska patienterna oberoende var de uppstår i EU.”(källa Lina Stodes examens arbete, sidan 59, ” Numera skall även de innovativa och bästa metoderna kunna nyttjas av de europeiska patienterna oberoende var de uppstår i EU 296”
296 Se Hervey, s. 283. (se sidan 69-70 Lina Stodes examensarbete) http://www.jus.umu.se/digitalAssets/13/13640_lina-stode.pdf
Dessutom skall informativt påpekas att begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet”(det svenska begreppet) icke i svensk lag är definierat och således enligt EU-rättspraxis är att betrakta som en skönsmässig bedömning!
Det innebär alltså att det svenska begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” icke under några som helst omständigheter kan användas vid någon form av prövning, var helst den uppstår inom staten Sverige, vid ansökan om gränsöverskridande vård inom EU/EES!
5.
Generell diskriminering av alla svenska unionsmedborgare
Samma sida 59, Lina Stode examensarbete, beskriver följande mycket anmärkningsvärda;
”Fri rörlighet för tjänster innebär att alla nationella regler och dess tillämpning kan ställas under prövning huruvida de utgör inskränkningar. Det svenska uttrycket som återfinns i 3 a § HSL ”vetenskap och beprövat erfarenhet” har brukats när ansökningar om ersättning för gränsöverskridande vård prövats. Enligt EG-domstolen hör det till medlemsländernas kompetenser att lagstifta om villkor för förmåner men sådana bestämmelser kan inte tillämpas på ett diskriminerande sätt som att endast ta hänsyn till de vetenskapliga uppfattningarna inom det egna landet. I svensk tillämpning har i motsats till EG-domstolens avgöranden endast de nationella experternas uppfattningar räknats.295 En sådan tillämpning strider mot objektivitetskraven och försvårar den fria rörligheten. Enligt EG-domstolen är däremot enbart en tolkning utifrån vad som är beprövad och erkänt av internationella medicinska vetenskapen giltig.”
Anmärkningsvärt utifrån att staten Sverige ännu icke anammat vad EU-rättspraxis ger vid handen dvs. staten Sverige vägrar generellt att tillämpa EU-rättspraxis och landstingen ingår i staten Sverige. Således finns generelle bevis på att landstingen vägrar svenska unionsmedborgare sina EU-rättigheter till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES. Alltså diskriminerar svenska landsting generellt svenska unionsmedborgare utifrån artikel 21.2 i Rättighetsstadgan.
6.
Landstingen kan remittera för vård utomland inom EU/EES.
Landstingen får då generellt bära alla kostnaderna. Se Lina Stode examensarbete http://www.jus.umu.se/digitalAssets/13/13640_lina-stode.pdf
Under årens som gått har undertecknad vid många tillfällen för egen del och i egenskap av ombud begärt remisser för vård utomlands av landstingen men alltid förvägrats remisser på EU-olaglig grund. Bevisen kan tillställas de som önskar granska dessa.
Därmed konstateras att landstingen i Sverige oftast då hänvisar patienten till Försäkringskassan, när patienten begär remiss för vård utomlands inom EU/EES(så kallad gränsöverskridande vård), och förmodligen då i syftet att ”slippa bära kostanden”. Detta strider mot gällande EU-rättspraxis.
Landstingen tillfrågas sedermera av Försäkringskassan om behandlingen/vården utifrån var patienten är bosatt, dvs. boende landstinget, och får då svar som icke är utifrån gällande EU-rättspraxis.
Landstingens kompetens på området är under all kritik(existerar icke överhuvudtaget), området att tillämpa EU-rättspraxis, och därtill EU-olagligt dessutom generellt diskriminerande av alla svenska unionsmedborgare och dessutom förhindras vårdgivare inom EU/EES utanför Sveriges gräns att konkurrera på lika villkor!
7.
Varför agerar landstingen emot gällande EU-rättspraxis?
De ekonomiska incitamenten, vem vill dela med sig av sin egen kaka, är här avgörande utifrån att i Sverige skyddar man den inre vårdmarknaden i Sverige mot att konkurrensutsättas från vårdgivare inom EU/EES via vad som nu du fått information om.
Detta strider mot EU-rättspraxis, den fria rörligheten och den lojalitetsplikt som staten Sverige förbundit sig till vid inträdet i EU år 1995.
8.
Rättigheten till fri rölighet på hälso- och sjukvårdens område för svenska unionsmedborgare/vårdkonsumenter
Utifrån att brott mot lojalitetsplikten, diskriminering av svenska unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU påvisats till EU-kommissionen(kartellbildning på hälso- och sjukvårdens marknad av staten Sverige för att just förhindra att den inhemska svenska vårdmarknaden konkurens utsätts av övriga vårdgivare inom EU/EES är påvisade till EU-kommissionen)har kommissionen nu att fatta beslut om fortsättningen i granskningsärendet mot staten Sverige(anmälan mot staten Sverige av datum 2009-05-27).
Svenska unionsmedborgares EU-rättighet till just patientmakt/fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad som är en EU-rättighet!
Dvs. det är en EU-lagstadgad EU-rättighet för svenska vårdkonsumenter till denna ”patientmakt” och det är också via EU-rättspraxis fastslagit att det är inskränkaren(läs landstinget) som har bevisbördan om inskränkningar skall ske!
Alltså då skall detta styrkas med bevis/motivering(artikel 41 i Rättighetsstadgan) utifrån EU-rättspraxis av inskränkaren(landstinget) att svenska unionsmedborgarens rättigheter till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad icke bevisligen finns, så sker inte i Sverige i dag! Rättighetsstadgan via denna länk http://nackskadeforbundet.se/EU-ratt/AMBU/Rattighetsstadgan.pdf
Landstingen ingår i en kartell för att generellt förhindra svenska unionsmedborgares EU-rättighet till fri rörlighet på hälso- och sjukvårdens marknad inom EU/EES
Ulf Bittner, en av tre i arbetsgruppen AMBU