1.
Rättighetsstadgan finner du via denna länk
2.
Rättighetsstadgan, gamla praxis i ny design sida 1 av 5
Lissabonfördraget trädde i kraft 1:a december 2009. Av Lissabonfördragets artikel 1, artikel 6 framgår att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska ha samma värde som fördragen. Stadgan har tidigare i olika omgångar formulerats, men träder nu i kraft 2009-12-01.
1.
Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 2007/c 303/01
Ingress
Europeiska Unionens officiella tidning 14 december 2007 publicerade stadgan. Sedan dröjde det till december 2009, i samband med Lissabonfördraget, som stadgan fick full juridisk kraft.
”Europaparlamentet, rådet och kommissionen proklamerar högtidligen de texter som handlar om de grundläggande rättigheterna i stadgan”, framgår av inledningen.
Av ingressen framgår vidare bl.a.
- att unionen ska trygga fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital samt etableringsfrihet.
- att unionen sätter människan i centrum för sin verksamhet genom att inrätta unionsmedborgarskap och skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
- att den rättspraxis som utbildats genom Europeiska Unionens domstol är gällande.
Kommentar
Stadgan har samma juridiska värde som fördraget. När det gäller fördragets olika artiklar äger EU-domstolen tolkningsföreträdet. Utifrån det faktumet har ett omfattande EU-praxis bildats genom åren.
Av EU-domstolen fasställda gemenskapsrättsliga tolkningar ankommer det på nationella domstolar att genomföra fastställda EU-praxis och fördragsgrundande rättigheter.
Genom medlemsstatens lojalitetsplikt, via fördragets artikel 234 EG, garanteras därmed nationsmedborgaren EU- rättigheterna(se bl.a. mål C-56/01 Inizan bl.a. punkt 32).
2.
Sekundärlagstiftningen
I sammanhanget är det av vikt poängtera att förordningar t.ex. 1408/71 och 883/2004(gäller från maj 2010) samt olika direktiv utgör sekundärlagstiftning till fördraget och praxis. Förordningen och direktiv kan således inte gå utöver fördragets ramar, men tjänar dock väl som detaljerade vägledare inom sitt begränsade område.
3.
Tillämpning av Rättighetsstadgan
Via ett antal portalparagrafer ledes läsarna fram till avdelningen 7 som innehåller artiklarna 51-54. Här regleras hur de nationella myndigheterna ska tolka och tillämpa stadgan.
Av artikel 51 framgår att stadgan inte förändrar fördragsvillkorens rättigheter och skyldigheter.
Under artikel 52 informeras om rättigheterna och principernas räckvidd och tolkning. Av 52.2 föreskrives att ”de rättigheter som erkännes i stadgan för vilka bestämmelser återfinnes i fördragen ska utövas på villkor och inom de gränser som fastställs i dessa”.
Kommentar
Eftersom EU-domstolen har och haft tolkningsföreträde av EU-fördraget så infaller här tolkningarna som gällande EU-praxis.
Artikel 52.1 är tydlig och klargörande och refereras därför i sin helhet. Citat;
52.1”Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.” Slut citat.
Kommentar
När då svensk myndighet, t.ex. Försäkringskassan, begränsar svenskens(europamedborgarens) EU-rättigheter utifrån skönsmässiga bedömningar(som ska begränsas se bl.a. mål C157/99 Smiths och Peerbooms punkt 90) eller av skäl som inte är definierat i svensk lagstiftning (se mål C85/99 Offermans punkt 28) så ska enligt artikel 52.7 svensk domstol ställa detta svenska förfarande emot den juridiska vägledning som gives i denna EU Rättighetsstadga. Domstolen har därvid även att pröva om den svenska begränsningen(inskränkningen) är godkänd av EU enligt ovan i enlighet med artikel 52.1.
Artikel 54 rubriceras som ”Förbud mot missbruk av rättigheter” och torde vara riktad till alla myndigheter och institutioner, citat;
”Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan.” Slut citat.
4.
Medborgarnas rättigheter
Under avdelningen 5, artiklarna 39-46, redogöres för medborgarnas rättigheter. Rätten till god förvaltning specificeras under artikel 41.
I dessa rättigheter framgår av 41.2c nämligen att ”förvaltning är skyldig motivera sina beslut.”(Jämför med C-56/01 Inizan punkt 49 bl.a. ”avslag på ansökan, eller de utlåtanden som dessa avslag eventuellt grundas på, måste innehålla uppgift om de specifika bestämmelser som de vilar på och de måste vara vederbörligen motiverade med hänsyn till de senare.”)
Kommentar
Det räcker således icke med en nuvarande vanlig formulering hos vissa myndigheter, nämligen att myndigheten ”anser” och därvid avslår utifrån sitt tyckande.
5.
Sammanfattning av Rättighetsstadgan
Stadgan klargör tydligt medborgarens rättigheter och myndigheternas skyldigheter. Sammanfattningsvis gäller;
A) – att artikel 51 fastställer att medlemsstaterna, institutioner m.fl. ska respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av stadgan och fördragen.
Det innebär då bl.a.
B) – att en myndighet är skyldig motivera sina beslut vid begränsning/inskränkning(artikel 41.2c)
C) – att begränsningen ska vara föreskriven i lag och vara av allmänt samhällsintresse som godkänts av unionen. Åtgärden ska vara nödvändig och proportionerlig enligt EU(artikel 52.1)
Slutsats
Konsekvensen blir således att inskränkaren är skyldig motivera sin begränsning utifrån svensk lag, vars verkan ska vara inrapporterad och av EU godkänd som begränsning.
6.
Ytterligare konsekvens
En parallell konsekvens tydliggöres genom Rättighetsstadgan nämligen att svensken, europamedborgaren, redan äger rättigheter enligt stadgan och fördraget. Av det följer att den svenska myndighet t.ex. Försäkringskassan som avser inskränka rätten för medborgaren, därvid får bära bevisbördan för sitt beslut. Dvs. bevisa att eventuell inskränkande svensk lagstiftning godkänts av EU.
Kommentar
Att bevisbördan hamnar på inskränkaren torde vara en nyhet för många. T.o.m. svenska domstolar har dömt utifrån en myndighets(t.ex. Försäkringskassan) skönsmässiga inskränkningar. Domstolen har därvid inte undersökt den enskildes grundläggande rätt utan ansett att den enskilde individen inte lyckats bevisa sin rätt till den förmån som är fördragsgrundad och gällande för alla europamedborgare. Av EU-rättspraxis, mål C-56/01 Inizan punkt 5 och 54, framgår att EU-domstolen redan avvisat en propå i fransk rätt där individen skulle tvingas bevisa sin rätt. Dvs. det är inskränkaren, myndigheten, som bär bevisbördan!
7.
Rättighetsstadgan vilar på gammal grund
Av ingressen av stadgan framgår att den är en bekräftelse på etablerade rättigheter, rättspraxis etc. för europamedborgaren. Dvs. ingen ny lagstiftning som introducerats. EG-fördraget är ett avtal Sverige godkände vid inträdet 1995 och i fördraget låg de rättsliga principer som genom EU-praxis, både före och efter inträdet, framtolkats av EU-domstolen och som Sverige förbundit sig till att följa.
Därför är det högst anmärkningsvärt att svensk myndighet t.ex. Försäkringskassan ännu inte fullföljer de skyldigheter som rättighetsstadgan ålägger myndigheter.
8.
Diskussion om orsak till svensk olydnad
Rättighetsstadgan ger europamedborgaren(även svensken) en fördragsskyddad rättighet till fritt val och fri rörlighet.
I denna individuella rättighet uppstår en förvaltningskonflikt utifrån det traditionella svenska hävdande av starka myndigheter.
Konflikten är särskilt tydlig bland ”vårdmyndigheterna” t.ex. Försäkringskassan. Genom stadgans hävdande av den enskildes fria val på en gemensam europeisk vårdmarknad, grundad på artikel 95 EG-fördraget, så urholkas ”vårdmyndigheternas” makt över den enskildes vård.
Oavsett vad man tycker så är patienternas fria val en konsekvens av EU-medlemsskapet. Att ett litet antal patienter och få vårdgivare är medveten om vårdvalet efter 15 års medlemskap, bevisar att ett antal offentliga myndigheter brustit eller förträngt sina åligganden.
För många av de patienterna som dock vårdats utomlands, krävs kännedom av uppemot 10 EU-domar, för att ha någon chans emot Försäkringskassan angående ersättning. Att betänka är då att en myndighet har att tillgodose medborgaren i första hand!
9.
Bättre rättsäkerhet framåt
På vårdhändelser från 1995,1997, 1998 avkunnade Regeringsrätten 2004 prejudicerande domar där EU-rätten fått fullt genomslag. Trots detta har lägre instanser visat stor variation i sina domar. Ofta har Försäkringskassans ”tyckande” fått genomslag.
När nu Rättighetsstadgan tydliggör att bevisbördan hamnar på inskränkaren av rättighet, t.ex. Försäkringskassan, samt att det är domstolens uppdrag att värna den enskildes fördragsrättigheter så måste dessa två huvudprinciper leda till bättre rättsäkerhet i vårdärenden.
Brattvall 2010-06-08
Assar Fager, en av tre i arbetsgruppen AMBU
PS Ifall denna skrift läses parallellt med Rättighetsstadgan i original så fördjupas detaljerna. Se följande länk;
http://www.eu-upplysningen.se/Lagar-och-regler/Rattigheter/Rattighetsstadgan/
Kontakt uppgifter;
EU-upplysningen, Sveriges riksdag, 100 12 Stockholm Telefon: 020-250 000 (måndag-fredag kl. 9-13), e-post: [email protected] DS
