Sverige har ingen lag för gränsöverskridande vård inom EU/EES
Sveriges Regerings svar till EU-kommissionen, Sveriges Regering har till EU-kommissionen 21 juli 2010, S2010/3209 HS(Av ”Sveriges svar” till EU-kommissionen på sidan 1 under rubriken 2) Ersättning för planerad vård utomlands, citat; ”Sverige har ingen nationell lagstiftning som reglerar den gränsöverskridande vården” slut citat.
Dessutom av mycket stor vikt Prop. 1993/94:114, sidan 32, 4:e stycket, citat;
Av detta framgår i sin tur att svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tillämpa EG-rättsliga normer. De är sålunda skyldiga t.ex. att omedelbart – utan mellankommande nationell rättsbildning – tillämpa gemenskapsfördragen och av rådet utfärdade rättsakter i den mån dessa är direkt tillämpliga eller har direkt effekt samt att i fall av normkonflikt mellan en inhemsk rättsregel och en EG-rättslig regel tillämpa den EG-rättsliga före den inhemska.
Kommentar
Det här innebär att alla ärenden som berör gränsöverskridande vård inom EU/EES skall prövas/handläggas utifrån EU-lag/EU-rättspraxis och gällande Rättighetsstadgan(se Rättighetsstadgan via denna länk http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0389:0403:sv:PDF)
Myndigheten Försäkringskassan är skyldig utifrån EU-rättspraxis mål C-224/97 Ciola, punkt 26, framgår att de nationella myndigheterna är skyldiga iaktta och skydda berörda så att medborgaren får ta del av gemenskapsrättens företräde före ev. nationell rätt.
Svenska förvaltningsdomstolar är skyldiga att utifrån EU-rättspraxis mål C-224/97 Ciola, punkterna 26-34 framgår mycket tydligt att förvaltningsdomstolens uppgift är att skydda EU-medborgarna .
Av Ciola p. 33 framgår att det åligger nationella domstolar att säkerställa så medborgare får del av gemenskapsrätten. Detta skydd mot nationella myndigheter gäller alla nationella bestämmelser som strider emot gemenskapsrätten.
EU-rättspraxis mål C‑211/08 kommissionen mot Spanien av datum 2010-06-15, punkt 49, citat;
Enligt domstolens tillika fasta praxis innebär dessutom friheten att tillhandahålla tjänster inte bara att tjänsteföretaget kan erbjuda och utföra sina tjänster till mottagare som är etablerade i en annan medlemsstat än den i vilken tjänsteföretaget befinner sig, utan också friheten att motta eller såsom mottagare dra fördel av tjänster som tillhandahålls av någon som är etablerad i en annan medlemsstat, utan att hindras av restriktioner (se bland annat domen i det ovannämnda målet Gambelli m.fl., punkt 55 och där angiven rättspraxis).
Domen mål C‑211/08 går att finna via denna länk http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:62008J0211:SV:HTML