Rättssäkerhetsprincipen

Det viktiga är Rättssäkerhetsprincipen.

Vid Sveriges Regerings framträdande i EU-domstolen åberopas flitigt den obligatoriska rättssäkerhetsprincipen bl.a. [1]Bressol-domen. Häri stadgas att det åligger begränsande myndighet att bevisa nödvändighet och proportionalitet i sin lagstiftning för inskränkningen. Precisa omständigheter med underbyggda analyser ska presenteras.

Sveriges Regering genom utrikesdepartementet Anna Falk har i EU-domstolen som argument i en dom avkunnad 14 juni 2012 mål C-542/09 EU-kommissionen mot Nederländerna hävdat rättssäkerhetsprincipen genom att hänvisa till mål C-73/08 Bressol punkt 40-41, 47-48 och 71. Citat;

Huruvida det föreligger särbehandling

40 Domstolen erinrar om att icke-diskrimineringsprincipen inte bara förbjuder direkt

diskriminering på grund av nationalitet, utan även alla former av indirekt diskriminering som, genom tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2007 i mål

C-212/05, Hartmann, REG 2007, s. I-6303, punkt 29).

41 Om det inte finns sakliga skäl för en bestämmelse i nationell rätt eller om den inte

står i proportion till det eftersträvade målet, ska den anses som indirekt diskriminerande, om den till sin natur innebär en risk för att medborgare i andra medlemsstater påverkas i högre grad än landets egna medborgare och följaktligen riskerar att

särskilt missgynna de förstnämnda (dom av den 30 november 2000 i mål C-195/98, Österreichischer Gewerkschaftsbund, REG 2000, s. I-10497, punkt 40, och domen det ovannämnda målet Hartmann, punkt 30).

Huruvida det finns skäl för särbehandlingen

47 Såsom domstolen slog fast i punkt 41 i förevarande dom utgör en särbehandling av

den typ som införs genom dekretet av den 16 juni 2006 en indirekt diskriminering på

grund av nationalitet som är förbjuden såvida det inte finns sakliga skäl för den.

48 För att vara motiverad ska den berörda åtgärden dessutom vara ägnad att säkerställa

förverkligandet av det legitima mål som eftersträvas med den och inte gå utöver vad

som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se, för ett liknande resonemang, dom av

den 16 oktober 2008 i mål C-527/06, Renneberg, REG 2008, s. I-7735, punkt 81, och

av den 19 maj 2009 i de förenade målen C-171/07 och C-172/07, Apothekerkammer

des Saarlandes m.fl., REG 2009, s. I-4171, punkt 25).

71 Det åligger dock de behöriga nationella myndigheterna att visa att en sådan risk verkligen föreligger (se analogt domen i det ovannämnda målet Apothekerkammer des Saarlandes m.fl., punkt 39). Enligt fast rättspraxis ankommer det nämligen på nämnda myndigheter som antar en åtgärd som avviker från en princip som fastställs i unionsrätten att, i varje enskilt fall, bevisa att åtgärden är ägnad att säkerställa förverkligandet av det mål som anförts och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. De skäl som en medlemsstat kan åberopa ska således åtföljas av en bedömning av lämpligheten och proportionaliteten av den åtgärd som medlemsstaten vidtagit och de precisa omständigheter som stödjer dess argumentation (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 mars 2004 i mål C-8/02, Leichtle, REG 2004, s. I-2641, punkt 45, och domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 63). Det är viktigt att det med hjälp av en sådan objektiv, utförlig och med sifferuppgifter underbyggd analys, och med stöd av seriösa, överensstämmande och

övertygande uppgifter, kan visas att det föreligger en verklig risk för folkhälsan.

Slut citat.